Darkness brings all those memories alive.

"För en dag ställde tigern katten mot vägen och frågade vad som var fel. Den vilsna katten visste inte vad hon skulle svara, för ingenting konkret var fel. Katten kände sig som en obetydlig själ som hellre gick ett steg bakom tigern och de andra. För katten visste att det sista hon kunde göra var att förlora tigern. Tigern var, till skillnad från katten, vid det här tillfället mycket stark. Tigern var ett stort djur som katten alltid sett upp till, men det som utmärkte tigern ännu mer var den vänskap hon gav katten. Trots kattens dåliga beteende fanns tigern alltid där och tigern blev kattens vägg. Det var mot tigern katten tacklade sina tankar, för hon visste att tigern inte skulle försvinna. För trots att katten bara var en liten katt så var hon faktiskt inte lika meningslös som hon en gång känt. Men sagan om katten slutar inte här. För trots att katten faktiskt mådde bättre hittade hon inte tillbaka. Katten kände inte längre igen sig själv och bestämde sig för att göra sig mindre än hon redan var. Istället för att våga ta plats igen drog sig katten undan, ibland ofrivilligt, sjönk katten ner i sina djupa tankar. Ibland var katten nära att drunkna i dem, men tigern fanns alltid där och räddade katten. Så en dag insåg katten att hon betett sig illa mot tigern, genom att klaga på allt och låta tigern veta. Men katten förstod det inte förrän det var för sent och då fann katten inte vägen tillbaka. När katten sedan märkte att tigern inte orkade längre tyckte katten det var dags att ge upp, men något höll katten kvar. Så katten sa förlåt, trodde hon, men det hjälpte inte. Tigern var fortfarande inte glad på katten och då katten blev ännu mer ledsen blev det för mycket för tigern, vilket katten idag förstår. Men katten reagerade dåligt då tigern vände sig om när katten kom och gick ifrån katten. För just den här katten hade aldrig sprungit vilse förut men insåg försent att tigern faktiskt hade rätt att agera som tigern gjorde. När katten förstod detta började hon gråta, en hel väg hem skrek katten ur sig sin ilska och tårarna rann som floder ur kattens vilsna ögon. Katten trodde hon begått ett misstag i och med att luta sig mot tigern, och tänkte släppa taget, men valde istället för att begå det att berätta vad hon kände om tigerns beteende. För vad katten insåg var att hon skulle falla tillbaka till de mörka dagarna om det inte vore för tigern, skulle tigern inte räddat katten skulle katten vara där än idag. Fast i sina bekymmer med endast ett oändligt mörker framför sig.
För tigern är på många sätt bättre än katten, starkare än katten och för att katten ska kunna överleva i denna grymma värld behöver katten tigern. Men katten har lovat sig själv dyrt och heligt att aldrig mer bete sig illa mot tigern, men om katten ändå gör det vill katten att tigern talar om det. För katten mår bättre av att veta vad katten gjort än att inte veta något. För det var just det som ledde katten till de mörka stunderna – att inte veta någonting om sig själv, om världen eller om vad som faktiskt är värdefullt."

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag läste några gamla dagboksinlägg igår och insåg att jag är min största fiende. Hur mycket jag försvårar för mig hela tiden... Varje dag är det något jag vrider på, något som får mig att må dåligt trots att det inte borde vara så.
Ibland ser jag på det som varit med en nypa salt, skrattar åt hur dumt jag agerat i vissa lägen, hur dåligt jag betett mig. Men ibland är det inte så enkelt. Då gråter jag över att jag faktiskt fortfarande är samma person som den i texterna. Jag gråter över att jag är jag för att det är så otillräckligt. Minsta lilla får mig just nu att bryta ihop på insidan, ingenting jag visar, men det händer. Jag blir helt tom och ser bara de miljontals brister jag har. Ser bara hur mycket jag vill ändra på, men som gör mig till mig. Tolkar varenda ord fel så att jag kan känna mig dålig. Det är så dumt, och jag önskar av hela mitt hjärta att det inte vore så. Men så är det.
Intalar mig själv att det är nu det ska vända, att nu är rätt tid att bli bättre. Men jag är fast och kan inte hitta vägen ut, det är svart runt omkring mig. Jag är ledsen.

Nu lämnar jag den här världen. Försvinner en stund och gör alla människor i närheten en tjänst. Funderar på att aldrig komma tillbaka, om jag ska vara ärlig.
Jag kan inte svara på varför det är så, men jag tror det är lika bra. Jag gick runt idag och lyssnade på musik och hörde inte vad någon sa. Det var bara jag och musiken, som om jag betraktade världen men ändå inte var i den. Det var nästan läskigt och direkt stängde jag av den. Men det värsta av allt var att det var likadant utan musik. Jag hörde inte människorna runt omkring mig, men jag såg dem. Så jag funderar på att försvinna härifrån en stund, och jag gör det redan imorgon. Tror nästan det är lika bra, för här gör jag ingen skillnad. Här spelar jag ingen roll längre. Så jag åker iväg. Åker till min fristad här i livet. Ska bli underbart.
ÅRE!

"There comes a moment in life when you realize that everything you’ve done is in vain. When you find every step you’ve taken is a number of something unimportant. When you realize what life really should be and what it’s not. When you realize that each step taken from there should be a special one, but in the same time knowing it won’t happen. That’s the moment where we all should evaluate what we got and what we miss just to find out that what we doesn’t have is a lack of how we spend our days with what we got. There comes a moment in life when you realize everything you’ve done is in vain, when you can’t find the right way to walk or what way to follow. When you can’t see what’s done and when you neither can change it. That’s the moment we all should fear knowing we all will face sometime in life. That’s the moment everything will be a dark confusion, slowly turning to brightness. There comes a moment in life when you will understand how valuable each step you take is, and from that time every single one will be too.
From each dark time we learn to appreciate the bright ones. From the bright times we learn how to handle the dark ones. From every step we learn how to choose the next one. There comes a moment in life when you find everything a lack of trying, a lack of experiencing and a lack of time. That’s what life gives us, what life shows us. That’s what we learn from realizing everything done is in vain - to handle better the next time."

Det finns stunder i livet då det enda man vill är att vända om.
Stunder då allt känns enormt meningslöst och man är beredd att släppa taget.
Det finns perioder då livet är ett svart hål.
Händelser som gör varje dag ett berg att bestiga.
Det finns drömmar man vet inte går att uppfylla.
Viljan att lyckas som aldrig infinner sig.
Det finns dagar då alla vill försvinna.
Inte lämna ett spår efter sig, försvinna.
Det finns stunder då jag känner allt detta. Då allt jag önskar är att försvinna, att aldrig mer komma tillbaka. Göra världen en tjänst och sätta mitt fotavtryck här och sedan lämna. Men det finns också perioder då allt jag älskar finns bredvid mig. Då det sista jag vill i denna värld är att försvinna, då varje dag är ett paket i sig, då varje dag är full av solsken. Då livet leker.
Det finns stunder i livet då man inte kan göra annat än att bara leva.
Låta dagen gå och följa den väg ödet bestämmer.
Det finns stunder då livet är bättre än någonsin, det finns stunder då det är värre än någon tidigare gång. Det finns stunder då allt man gör är drömmer. Men också dessa stunder är en del av livet. En del av allt det vi kommer gå igenom. Jag bara önskar det hände något mer sällan.