Hockeyproffs.
Imorgon är det NO prov. Jag känner mig full av fakta om nerver och liknande.
Idag på matten bad läraren oss att skriva ner alla prov vi har kommande veckor. Herregud, nästa vecka är mitt livs mardröm när det gäller skolan. Inga avgörande prov eller så. Men på onsdag ska jag lämna in min matte historieuppgift, ha läst en bok till 180:de sidan och sedan sjukgymnastik på eftermiddagen. Torsdagen är inte mycket bättre. Då ska jag lämna in min SO uppgift och leda en idrottslektion! Och vi har tränat EN GÅNG! På fredagen ska vi ha NO läxförhörsprov, labbrapporten måste jag lämna in. Plus att syslöjden måste vara klar! Vilken vecka! Plus att jag måste plugga till det mesta av detta också. Jag säger bara en sak: jag längtar inte!
Dagen idag har det pluggats på. Hela tiden fram till åtta i princip. Nu tror jag att jag kan allt, räcker det inte vet jag inte vad hon kräver av mig. I skolan hände det ingenting speciellt. Vi hade engelska, matte och språk innan lunch och efter det var det skridskor igen. Den här gången fick vi gå till ishallen med vatten i skorna eftersom det var så slaskigt på vägarna. Den här gången hade jag lyckats skada mitt knä två gånger innan vi skulle åka och jag stapplade runt som en gammal dam på isen till en början. Men sedan började jag och H spela hockey med två killar från klassen och några från en annan. Vi var klart bäst på isen! Fastän inga ville inse det och passa till oss. Jag fick en pass en gång skulle jag tro. Och då gjorde jag mål! Efter det så gick jag med, Eb och H tillbaka. Vi skulle gena och råkade gå igenom en vattenpöl med slasksnö. Inget vidare. Vi hade luciarep efter skridskorna och det gick bra. Vi ska nog kunna få ihop ett någorlunda bra lussetåg tillslut.
Syster och hennes kompis hade bakat pepparkakor när jag kom hem. Det är jul det. Även om jag inte haft tid till att baka de i år. Fritiden går åt till annat. Kanske oviktigare men något jag vet sysselsätter mig. När jag var liten brukade vi alltid sitta kring bordet, jag, mamma och Sara och baka pepparkakor. Mamma som ett proffs, jag mittemellan och Sara gjorde det hon kände för med degen. Det vill säga, inte tunna fina kakor.
Ibland får man blickar som talar om saker. Saker man kan bara veta genom att titta. Är det verkligen möjligt? Går det? Jag vet inte. Men det känns så. Ibland möter man en blick. Och man vet att man tänker samma sak i princip. Jag tror att det bara kanske kan ske ibland. Inte mellan alla. Men det är något som gör det där lilla extra.
Idag på matten bad läraren oss att skriva ner alla prov vi har kommande veckor. Herregud, nästa vecka är mitt livs mardröm när det gäller skolan. Inga avgörande prov eller så. Men på onsdag ska jag lämna in min matte historieuppgift, ha läst en bok till 180:de sidan och sedan sjukgymnastik på eftermiddagen. Torsdagen är inte mycket bättre. Då ska jag lämna in min SO uppgift och leda en idrottslektion! Och vi har tränat EN GÅNG! På fredagen ska vi ha NO läxförhörsprov, labbrapporten måste jag lämna in. Plus att syslöjden måste vara klar! Vilken vecka! Plus att jag måste plugga till det mesta av detta också. Jag säger bara en sak: jag längtar inte!
Dagen idag har det pluggats på. Hela tiden fram till åtta i princip. Nu tror jag att jag kan allt, räcker det inte vet jag inte vad hon kräver av mig. I skolan hände det ingenting speciellt. Vi hade engelska, matte och språk innan lunch och efter det var det skridskor igen. Den här gången fick vi gå till ishallen med vatten i skorna eftersom det var så slaskigt på vägarna. Den här gången hade jag lyckats skada mitt knä två gånger innan vi skulle åka och jag stapplade runt som en gammal dam på isen till en början. Men sedan började jag och H spela hockey med två killar från klassen och några från en annan. Vi var klart bäst på isen! Fastän inga ville inse det och passa till oss. Jag fick en pass en gång skulle jag tro. Och då gjorde jag mål! Efter det så gick jag med, Eb och H tillbaka. Vi skulle gena och råkade gå igenom en vattenpöl med slasksnö. Inget vidare. Vi hade luciarep efter skridskorna och det gick bra. Vi ska nog kunna få ihop ett någorlunda bra lussetåg tillslut.
Syster och hennes kompis hade bakat pepparkakor när jag kom hem. Det är jul det. Även om jag inte haft tid till att baka de i år. Fritiden går åt till annat. Kanske oviktigare men något jag vet sysselsätter mig. När jag var liten brukade vi alltid sitta kring bordet, jag, mamma och Sara och baka pepparkakor. Mamma som ett proffs, jag mittemellan och Sara gjorde det hon kände för med degen. Det vill säga, inte tunna fina kakor.
Ibland får man blickar som talar om saker. Saker man kan bara veta genom att titta. Är det verkligen möjligt? Går det? Jag vet inte. Men det känns så. Ibland möter man en blick. Och man vet att man tänker samma sak i princip. Jag tror att det bara kanske kan ske ibland. Inte mellan alla. Men det är något som gör det där lilla extra.
Kommentarer
Postat av: H
Mina STRUMPBYXOR!!! uäähh :(
Trackback
