Jag överlevde magnetröntgen! Men det var riktigt obehagligt. Jag låg precis med huvudet utanför röret men kunde int se något annat än röret och kanten på röret. Sedan spändes mitt ben fast i sängen och jag fick ligga blickstilla i tjugo minuter. Under tiden såg jag inte ut och musiken i hörlurarna var för låg så jag hörde den inte när kameran lät. Magnetkameran lät något hemskt varje intervall då den tog kort. Inte roligt. Sedan pratade doktorn med mig mellan korten. Usch, jag skulle verkligen kunna tänka mig att någon skräckfilm är baserad på en sån här händelse. Att det låter i hörlurarna och att man inte kan ta sig loss. Det enda man kan se ut är genom ett litet fönster som är bakom huvudet. Dörren är tjock och tung. Nej jag hoppas jag slipper det igen. Stackars kluastrofobier som måste göra en sådan röntgen. 
Dagen har annars varit helt okej, vi hade musik på morgonen då jag, J, Eb och Em hittade på en lek som vi ska leda inför klassen. Det var roligt. Efter det hade vi engelska och vi gör en gruppuppgift. På svenskan gjorde jag ingenting. Läraren pratade lite och jag skrev lite om Amerikanska Presidentvalet. Barack Obama och det där. No lektionen var ganska seg, men labben som jag och Em började på var ganska rolig. På matten satt vi bara i biblioteket efter att läraren gått igenom några saker. Prov på fredag. Algebra är svårt. 
Sedan röntgade jag mig. Det tog säkert 30 minuter för mig att komma hem idag. För det var en lastbil som hade förstört ledningarna i stationen mellan min och den jag skulle ifrån. Så tågen gick inte och bussen kom inte så farmor hämtade mig. När vi passerade stationen var det fullt med brandbilar och polisbilar där. Olycka, sade skylten. 
Det känns lite jobbigt att vara tillbaka i skolan nu för tiden. Men det funkar. Ibland blir man sur och tvär pågrund av att inget vill sig bra eller liknande. Men ibland är det bättre. Jag tror faktiskt att vi har det ganska bra om dagarna ändå. Det känns verkligen så. I omvärlden händer mycket hemska saker. Men här blir minsta lilla stort. Det händer inte så mycket med andra ord. Ganska vanligt, alltså.