Snöstorm.
Tuesdays, I like.
Igår var jag i skolan tills klockan halv tolv. Det var full snöstorm ute, snö upp till vaderna och kallt. Vi skulle gå till ishallen i ovädret. Det var så allvarligt att alla busslinjer och en del tåg blev inställda eftersom det var för mycket snö. Helt galet sjukt att det ska vara snöproblem i november. Till och med vissa lärare kunde inte ta sig till jobbet. Men i alla fall, vi skulle gå till ishallen som ligger kanske en kilometer eller två från skolan - i ovädret. Det började med att J halkade och jag och A skrattade som småttingar. Sedan började vi gå, med motvind och stickande pilar i ansiktet. Det var inte så roligt. När vi kom fram åkte vi skridskor. Jag är som bambi på hal is. Nästan. Jag kan åka framlänges, baklänges och stanna ungefärligt. Men jag skulle inte sätta mycket pengar på att jag åker snyggt. Sedan vacklar mitt knä åt sidan och framåt hela tiden. Irriterande. Efter skridskoåkningen kom min pappa och syster och hämtade mig. Vi vände snabbt om hemma och bytte om. Sedan åkte vi ut i ovädret igen. I bil den här gången, som tur var. På vägen in såg vi en buss som fastnat, en buss som slirade och väldigt mycket snö.
Vi kom till stan och jag och syster kollade lite i Gallerian medan pappa hämtade arbetspapper och mamma friserade håret. Sedan möttes vi alla och tog en snabb macka innan vi gick ut igen. Den här gången hade snöovädret minskat. Kanske berodde det på att vi nu var i Stan. Det var lite lustigt, som mammas och pappas arbetskompis sa, att vissa som skulle deltaga på festen var influgna från Sundsvall och Göteborg medan m's kompis inte kunde ta sig till stan från Norrtälje. Bara pågrund av ovädret. Först satt vi i en teater och tittade på prisutdelningen. Det var lite långtråkigt men roligt att se ändå. Efter prisutdelningen var det dags för middag. Det var mycket folk, en del kameror och sådär. Ganska roligt trots allt. Mamma stannade kvar med bokförlaget medan vi andra åkte hemåt. Jag tror jag somnade fort i går. Det känns så.
Igår kväll när jag skulle sova var de verkligen inte så. Då slog min markis mot fönstret och jag låg i en timme och bara tänkte på om jag skulle ta upp den eller inte. Det slutade med att jag gjorde det och därefter somnade jag. Men innan jag somnade tänkte jag på att det var obehagligt att fönstret stod helt öppet. Vem som helst kunde ju ha tittat in.
Gårdagen var hektisk men rolig. Skridskoåkningen och promenaden lite sådär. Men jag tycker att jag kan bättre än förut. Jag tror jag bara måste våga. Så är det väl med allt. Det gäller bara att tro lite på sig själv, göra sitt bästa och sedan vara nöjd med det.
Igår var jag i skolan tills klockan halv tolv. Det var full snöstorm ute, snö upp till vaderna och kallt. Vi skulle gå till ishallen i ovädret. Det var så allvarligt att alla busslinjer och en del tåg blev inställda eftersom det var för mycket snö. Helt galet sjukt att det ska vara snöproblem i november. Till och med vissa lärare kunde inte ta sig till jobbet. Men i alla fall, vi skulle gå till ishallen som ligger kanske en kilometer eller två från skolan - i ovädret. Det började med att J halkade och jag och A skrattade som småttingar. Sedan började vi gå, med motvind och stickande pilar i ansiktet. Det var inte så roligt. När vi kom fram åkte vi skridskor. Jag är som bambi på hal is. Nästan. Jag kan åka framlänges, baklänges och stanna ungefärligt. Men jag skulle inte sätta mycket pengar på att jag åker snyggt. Sedan vacklar mitt knä åt sidan och framåt hela tiden. Irriterande. Efter skridskoåkningen kom min pappa och syster och hämtade mig. Vi vände snabbt om hemma och bytte om. Sedan åkte vi ut i ovädret igen. I bil den här gången, som tur var. På vägen in såg vi en buss som fastnat, en buss som slirade och väldigt mycket snö.
Vi kom till stan och jag och syster kollade lite i Gallerian medan pappa hämtade arbetspapper och mamma friserade håret. Sedan möttes vi alla och tog en snabb macka innan vi gick ut igen. Den här gången hade snöovädret minskat. Kanske berodde det på att vi nu var i Stan. Det var lite lustigt, som mammas och pappas arbetskompis sa, att vissa som skulle deltaga på festen var influgna från Sundsvall och Göteborg medan m's kompis inte kunde ta sig till stan från Norrtälje. Bara pågrund av ovädret. Först satt vi i en teater och tittade på prisutdelningen. Det var lite långtråkigt men roligt att se ändå. Efter prisutdelningen var det dags för middag. Det var mycket folk, en del kameror och sådär. Ganska roligt trots allt. Mamma stannade kvar med bokförlaget medan vi andra åkte hemåt. Jag tror jag somnade fort i går. Det känns så.
Igår kväll när jag skulle sova var de verkligen inte så. Då slog min markis mot fönstret och jag låg i en timme och bara tänkte på om jag skulle ta upp den eller inte. Det slutade med att jag gjorde det och därefter somnade jag. Men innan jag somnade tänkte jag på att det var obehagligt att fönstret stod helt öppet. Vem som helst kunde ju ha tittat in.
Gårdagen var hektisk men rolig. Skridskoåkningen och promenaden lite sådär. Men jag tycker att jag kan bättre än förut. Jag tror jag bara måste våga. Så är det väl med allt. Det gäller bara att tro lite på sig själv, göra sitt bästa och sedan vara nöjd med det.
Kommentarer
Trackback
