Tidiga morgnar?
Det är typ mig liksom. Så typiskt, onödigt och jobbigt.
Jag pratar om att gå upp för tidigt på morgnarna. Jag gör det varje dag, vare sig det är helg eller vardag. Det vill säga, även om jag har en tid att passa, eller inte. Idag satte jag klockan på halv sex. Halv sex liksom? Det tar fyrtio minuter för mig att fixa iordning mig, typ. Kanske längre ibland. Men istället för att stressa så tar jag det lugnt, startar datorn, har musik på ibland, ja, bara har en skön morgon.
Så det jag ville komma till är att det är så skönt att ha tid att hinna vakna upp på, och inte bara stressa igenom morgonen. För då kommer man död till skolan. Och det vore ju inte så kul!
Nepps, nu ska jag springa ner till tåget. Jag har tid, don't worry.
Jag pratar om att gå upp för tidigt på morgnarna. Jag gör det varje dag, vare sig det är helg eller vardag. Det vill säga, även om jag har en tid att passa, eller inte. Idag satte jag klockan på halv sex. Halv sex liksom? Det tar fyrtio minuter för mig att fixa iordning mig, typ. Kanske längre ibland. Men istället för att stressa så tar jag det lugnt, startar datorn, har musik på ibland, ja, bara har en skön morgon.
Så det jag ville komma till är att det är så skönt att ha tid att hinna vakna upp på, och inte bara stressa igenom morgonen. För då kommer man död till skolan. Och det vore ju inte så kul!
Nepps, nu ska jag springa ner till tåget. Jag har tid, don't worry.
I wish I could...
...fly, out in the blue...
Hanging on the moment...
Lever för idag, hoppas för imorgon.
Typ så är det. Men nu är dagen snart slut, en nostalgisk dag med min kära Eb.
Om några få dagar börjar jag skolan. Allt blir nytt. Jag är barnsligt pirrig, men det ska ändå bli kul! Jag ser fram emot det, men på något sätt vill jag inte att skolan ska ta slut! Det blir liksom verklighet då.
Jag har tänkt lite på sistone, om vad som komma skall och vad som bakom är. En sak är jag säker på, det var inte hit jag trodde livet skulle ta oss. Men om det säger att det är så det ska vara så stämmer det nog. Och tråkigt är det verkligen, för jag ville inte riktigt så.
Men nu är vi 6 miljarder själar här på jorden, och så enkelt är det inte. Och så enkelt blir det nog aldrig. För om det vore det, vad skulle vi se fram emot? Vänta på? Fundera över? Sakna? Troligen ingenting. Och så är det inte.
Typ så är det. Men nu är dagen snart slut, en nostalgisk dag med min kära Eb.
Om några få dagar börjar jag skolan. Allt blir nytt. Jag är barnsligt pirrig, men det ska ändå bli kul! Jag ser fram emot det, men på något sätt vill jag inte att skolan ska ta slut! Det blir liksom verklighet då.
Jag har tänkt lite på sistone, om vad som komma skall och vad som bakom är. En sak är jag säker på, det var inte hit jag trodde livet skulle ta oss. Men om det säger att det är så det ska vara så stämmer det nog. Och tråkigt är det verkligen, för jag ville inte riktigt så.
Men nu är vi 6 miljarder själar här på jorden, och så enkelt är det inte. Och så enkelt blir det nog aldrig. För om det vore det, vad skulle vi se fram emot? Vänta på? Fundera över? Sakna? Troligen ingenting. Och så är det inte.
Lärdomar.
Jag har lärt mig några saker efter att ha jobbat på en restaurang.
- Flytta aldrig på ditt glas för att underlätta för servitrisen, det känns inte bra för den som serverar.
- Ge alltid dricks om du är nöjd med servicen även fast det inte är ett måste. Beröm också servitrisen för jobbet.
- Behöver du klaga på maten, gör det efter första tuggan och inte när du ätit klart då servitrisen gör allt för att få dig nöjd.
- Försök ta beställningar av den servitris du alltid haft, bara för att underlätta för de som jobbar.
- Även om en servitris ser ut att ha all tid i världen när personen hjälper er så har personen hundra andra saker i huvudet samtidigt.
- Ta inte för givet att alla servitriser dricker vin och har smakat på maten. Ofta finns det inte tid till det.
Som servitris:
- Man kan aldrig le för mycket.
- Ta inte för givet att alla vet vad olika sorters mat är.
- Säger någon en öl, menar de en starköl.
- Prata med gästerna och fråga artigt hur maten smakade.
- Blir det något fel, bjud på efterrätt eller kaffe.
- Även om du har mycket att göra går gästerna alltid först.
Lite av det jag lärt mig under dessa veckor. Nu är det dags för jobb!
- Flytta aldrig på ditt glas för att underlätta för servitrisen, det känns inte bra för den som serverar.
- Ge alltid dricks om du är nöjd med servicen även fast det inte är ett måste. Beröm också servitrisen för jobbet.
- Behöver du klaga på maten, gör det efter första tuggan och inte när du ätit klart då servitrisen gör allt för att få dig nöjd.
- Försök ta beställningar av den servitris du alltid haft, bara för att underlätta för de som jobbar.
- Även om en servitris ser ut att ha all tid i världen när personen hjälper er så har personen hundra andra saker i huvudet samtidigt.
- Ta inte för givet att alla servitriser dricker vin och har smakat på maten. Ofta finns det inte tid till det.
Som servitris:
- Man kan aldrig le för mycket.
- Ta inte för givet att alla vet vad olika sorters mat är.
- Säger någon en öl, menar de en starköl.
- Prata med gästerna och fråga artigt hur maten smakade.
- Blir det något fel, bjud på efterrätt eller kaffe.
- Även om du har mycket att göra går gästerna alltid först.
Lite av det jag lärt mig under dessa veckor. Nu är det dags för jobb!
I don't wanna make you sway...
I talk to you as to a friend
I hope that's what you've come to be
It feels as though we've made amends
Like we found a way eventually
It was you who picked the pieces up
When I was a broken soul
And then glued me back together
Returned to me what others stole
I don't wanna hurt you
I don't wanna make you sway
Like I know I've done before
I will not do it anymore
I've always been a dreamer
I've had my head among the clouds
Now that I'm coming down
Won't you be my solid ground?
I look at you and see a friend
I hope that's what you wanna be
Are we back now where it all began
Have you finally forgiven me?
You gathered my dreams in
When they all blew away
And then tricked them back into me
You saved me I was almost dead
I don't wanna hurt you
I don't wanna make you sway
Like I know I've done before
I will not do it anymore
I've always been a dreamer
I've had my head among the clouds
Now that I'm coming down
Won't you be my solid ground?
I don't wanna hurt you
Like I know I've done before
I will not do it anymore...
I don't wanna hurt you
I don't wanna make you sway
Like I know I've done before
I will not do it anymore
I've always been a dreamer
I've had my head among the clouds
Now that I'm coming down
Won't you be my solid ground?
Sway- The Perishers
Kärlek.
I hope that's what you've come to be
It feels as though we've made amends
Like we found a way eventually
It was you who picked the pieces up
When I was a broken soul
And then glued me back together
Returned to me what others stole
I don't wanna hurt you
I don't wanna make you sway
Like I know I've done before
I will not do it anymore
I've always been a dreamer
I've had my head among the clouds
Now that I'm coming down
Won't you be my solid ground?
I look at you and see a friend
I hope that's what you wanna be
Are we back now where it all began
Have you finally forgiven me?
You gathered my dreams in
When they all blew away
And then tricked them back into me
You saved me I was almost dead
I don't wanna hurt you
I don't wanna make you sway
Like I know I've done before
I will not do it anymore
I've always been a dreamer
I've had my head among the clouds
Now that I'm coming down
Won't you be my solid ground?
I don't wanna hurt you
Like I know I've done before
I will not do it anymore...
I don't wanna hurt you
I don't wanna make you sway
Like I know I've done before
I will not do it anymore
I've always been a dreamer
I've had my head among the clouds
Now that I'm coming down
Won't you be my solid ground?
Sway- The Perishers
Kärlek.
Rädsla.
Jag är rädd.
Ibland är jag säker, samlar mod och tänker. Men jag kommer aldrig längre än till tanken. För hur jag än försöker går det inte. Jag är för rädd. För vad vet jag inte. För att förlora, kanske.
Och ibland intalar jag mig att inte ens förlora skulle vara så hemskt. För även om det är min dröm så är det fortfarande bara en dröm. En önskan som aldrig kommer gå i uppfyllelse fastän det varit så nära ibland.
Å andra sidan vet jag att det inte går att förlora igen. I princip är allt redan förlorat. Så det finns inte mycket att hoppas på längre. Men det vill jag inte intala mig. Utan det är nog det jag blundat för nu. Varken sett till höger eller vänster utan bara gått förbi.
Jag vill intala mig att allt blir bra. Att allt blir som det ska vara, så som det är menat att vara. För jag vill att det ska hända. Men ändå går det inte.
Nu står jag där och vill komma över igen. Men det går varken att titta eller till höger eller vänster. Och jag vågar inte ta risken att titta framåt. Så där förblir jag. Rädd.
Ibland är jag säker, samlar mod och tänker. Men jag kommer aldrig längre än till tanken. För hur jag än försöker går det inte. Jag är för rädd. För vad vet jag inte. För att förlora, kanske.
Och ibland intalar jag mig att inte ens förlora skulle vara så hemskt. För även om det är min dröm så är det fortfarande bara en dröm. En önskan som aldrig kommer gå i uppfyllelse fastän det varit så nära ibland.
Å andra sidan vet jag att det inte går att förlora igen. I princip är allt redan förlorat. Så det finns inte mycket att hoppas på längre. Men det vill jag inte intala mig. Utan det är nog det jag blundat för nu. Varken sett till höger eller vänster utan bara gått förbi.
Jag vill intala mig att allt blir bra. Att allt blir som det ska vara, så som det är menat att vara. För jag vill att det ska hända. Men ändå går det inte.
Nu står jag där och vill komma över igen. Men det går varken att titta eller till höger eller vänster. Och jag vågar inte ta risken att titta framåt. Så där förblir jag. Rädd.
Loving you is easy, missing you is hard.
När solen lyser är himlen glad. När det regnar är den ledsen.
När vi ler är vi glada. När vi gråter är vi ledsna.
För länge sedan skrev jag om regn och solsken. Nu är det moln. Jag saknar dig!
Loving you is easy. Det står det på en mugg jag gett min syster. Och det stämmer.
Loving you is easy.
Rose.
Jag har fått en underbar ros.
När du tror dig veta vad som händer, då tänker du bara på det som skulle kunna ske.
Under tiden nu, efter skolan slutat, och även innan har jag oroat mig för gymnasiet. Sådär alldeles onödigt eftersom jag vet att det kommer gå bra, men ändå. Jag har tänkt på det 100 gånger och allt som kan hända. Hur fel det kan bli. Men problemet är egentligen inte allt som skulle kunna hända. Utan allt det som händer. För eftersom man vet att det säkerligen kommer bli bra - det som händer. Så måste man tänka på det som kan hända.
Tillexempel, du ska åka flygplan. Då tänker du inte på det du säkert vet kommer hända. Att du kommer sitta där och lyssna på musik. Att du kommer fram. Utan du tänker på det som skulle kunna hända. Att planet kraschar, störtar, brinner, ja inte vet jag. Det är just det som är problemet. Det som kan hända.
För även fast det känns som om det är bara dåliga saker som kan hända, så är det fler bra som också kan hända. Planet kan vara för tidigt. Du kan bli förflyttad till första klass. Men det tänker man inte på. Utan oro är att tänka på det dåliga som kan hända, medan du vet vad som kommer hända. Och jag tror det är först man inser skillnaden mellan vad som händer och vad som kan hända som det släpper. Kanske inte helt. Men om jag ser på min första dag i skolan föreställer jag mig att jag ramlar, säger fel, ja att allt går snett. Men när jag tänker på vad som säkert händer så är det att jag kommer dit, tittar mig omkring och går därifrån med en stor lättnad. Inte något annat. Och därimellan sitter oron. Att veta vad händer och istället oroa sig för allt det som kanske kan hända. För det är då det blir verkligt. Allt är fel och brister. Men utan felen och bristerna skulle lyckan inte vara så stor. Glädjen. Och om oron spökar för mig just nu, vet jag ändå, långt där inne att glädjen kommer ta över och oron för vad som kan hända kommer försvinna.
Skolavslutningen.
"Sometimes all you want it is to end, but once you are there, all you wish for it is to continue."
Precis så känner jag nu. Som jag grät när vi gick runt i skolan.
I alla fall så började skolavslutningen med att vi satt i matsalen och lyssnade till uppträdanden och sånt. Sedan delades pris ut! Jag fick pris för skolans bästa betyg tillsammans med en annan tjej. Även några andra, bland andra Em, Eb och A fick också pris för snubblande nära bästa betyg. Sedan gick vi till klassrummet och där sa vi hejdå. Vi lyssnade till våran mentors ord och sedan var det bara slut. Hela klassen kramades och sa hejdå. Gud så jag kommer sakna er allihopa! Det känns konstigt och ledsamt. Sedan tog vi ett sista varv runt skolan och jag grät ännu mer. Det gick inte bara att stoppa tårarna. Men så får det vara ibland. Och det hände.
Jag kommer sakna allt som varit och alla underbara människor på den här skolan. Många jag aldrig fick chansen att säga hejdå till, men även er som jag gjorde det till. Kommer sakna 9D. Kommer sakna er, allihopa, för tillsammans var vi en bra klass och det känns vemodigt att lämna det nu. Men nu bär det av till nästa äventyr. Och det är med blandade känslor som jag ser fram emot det. Men jag kommer ändå sakna det som var.
Love.
Precis så känner jag nu. Som jag grät när vi gick runt i skolan.
I alla fall så började skolavslutningen med att vi satt i matsalen och lyssnade till uppträdanden och sånt. Sedan delades pris ut! Jag fick pris för skolans bästa betyg tillsammans med en annan tjej. Även några andra, bland andra Em, Eb och A fick också pris för snubblande nära bästa betyg. Sedan gick vi till klassrummet och där sa vi hejdå. Vi lyssnade till våran mentors ord och sedan var det bara slut. Hela klassen kramades och sa hejdå. Gud så jag kommer sakna er allihopa! Det känns konstigt och ledsamt. Sedan tog vi ett sista varv runt skolan och jag grät ännu mer. Det gick inte bara att stoppa tårarna. Men så får det vara ibland. Och det hände.
Jag kommer sakna allt som varit och alla underbara människor på den här skolan. Många jag aldrig fick chansen att säga hejdå till, men även er som jag gjorde det till. Kommer sakna 9D. Kommer sakna er, allihopa, för tillsammans var vi en bra klass och det känns vemodigt att lämna det nu. Men nu bär det av till nästa äventyr. Och det är med blandade känslor som jag ser fram emot det. Men jag kommer ändå sakna det som var.
Love.
Nu slutar vi.
Idag slutar jag nian. Det betyder att skolan, grundskolan, är slut. I fyra år har jag gått i den här skolan, varje evig veckodag, förutom lov. Jag har plågat mig själv genom alla jobbiga ämnen, jag har tvingats gått upp varje morgon bara för att kämpa mer. Men ändå har jag trivts i skolan. Jag har utan större ansträning fått tillbringa dagarna med alla mina underbara vänner. Så det är med blandade känslor som jag lämnar den här skolan. Det känns lite tråkigt att veta att det är sista gången jag besöker mitt hemklassrum och ser vissa människor. Men samtidigt känns det skönt att gå vidare, att stänga skolans dörr bakom sig och bara blicka framåt. Men något som bara känns tråkigt är att skiljas från alla vänner. Men vi ska hålla kontaken bäst det går. Och det är jag glad över, för det är ni som fått skolåren bra och gett glada minnen från de här fyra åren. Jag minns fortfarande första dagen tillsammans, ibland som om den var igår, men ibland som om det var en evighet sedan. Den här dagen ska jag inte minnas som sista dagen tillsammans, utan som sista dagen i skolan. Tillsammans.
Det bär mig emot att skriva just nu. Känner hur hemskt det är att sluta, men vet samtidigt att det borde bli bra ändå. Det är vad jag vet, vad jag vill och det jag tror på.
Hejdå nian. Vi ses aldrig mer. Jag kommer inte sakna dig. Men jag kommer ändå tycka det är tråkigt att sluta nu. Men man ska sluta när det är som bäst, eller hur? Och därför kommer jag minnas dig som något bra. Och inte som slutet på något roligt. Kanske mer som början på något bra.
Det bär mig emot att skriva just nu. Känner hur hemskt det är att sluta, men vet samtidigt att det borde bli bra ändå. Det är vad jag vet, vad jag vill och det jag tror på.
Hejdå nian. Vi ses aldrig mer. Jag kommer inte sakna dig. Men jag kommer ändå tycka det är tråkigt att sluta nu. Men man ska sluta när det är som bäst, eller hur? Och därför kommer jag minnas dig som något bra. Och inte som slutet på något roligt. Kanske mer som början på något bra.
La France!
Mums, åt nyss en liten bit morotskaka efter träningen. Verkligen rätta takter att äta sött efter träning. Men, ibland måste man unna sig något.
Alltså en helt konstig sak är att jag flyger till Frankrike på söndag. I vanliga fall när vi reser brukar jag gå runt och tänka på det flera veckor innan och veta exakt tid och så. Men den här gången känns det verkligen inte verkligt utan jag har ingen aning om när vi flyger och vad som sker. Helt konstigt. Jag har inte ens börjat tänka på packning än och klädkris kommer det säkert att bli. Herregud, alltså. Men det ska bli himlans rolitg i Frankrike. Jag älskar huset där vi bor och även byn. Stränderna och vattnet är också underbart. Jag ska i alla fall ha underbara två första veckor i Frankrike för att sedan spendera resterande veckor av lovet hemma eller på jobbet. Det kanske blir nåt mer, vi får se. Nu är det bara att hoppas på bra väder i La France!
Alltså en helt konstig sak är att jag flyger till Frankrike på söndag. I vanliga fall när vi reser brukar jag gå runt och tänka på det flera veckor innan och veta exakt tid och så. Men den här gången känns det verkligen inte verkligt utan jag har ingen aning om när vi flyger och vad som sker. Helt konstigt. Jag har inte ens börjat tänka på packning än och klädkris kommer det säkert att bli. Herregud, alltså. Men det ska bli himlans rolitg i Frankrike. Jag älskar huset där vi bor och även byn. Stränderna och vattnet är också underbart. Jag ska i alla fall ha underbara två första veckor i Frankrike för att sedan spendera resterande veckor av lovet hemma eller på jobbet. Det kanske blir nåt mer, vi får se. Nu är det bara att hoppas på bra väder i La France!
To miss you is the worst pain.
Jag saknar dig. Massor.
Ibland vill jag vara där, ibland vill jag inte.
Jag minns en speciell sak som jag faktiskt förknippar med sommaren när jag var liten. Eller precis då innan man visste att man skulle få vara ledig från skolan/dagiset i flera veckor.
Ungefär den här tiden på året, eller alla tider på året, så hämtade min farmor och farfar mig och syster efter dagarna. Vi brukade äta middag där ibland och ofta sprang vi över deras långa gräsmatta som sträcker sig till en väg dold av en häck. Vi brukade stå där och titta på fåglarna som sprang. Men en speciell tid på året tittade vi inte på fåglarna, då tittade vi på studenterna som åkte på flak och sjöng. Vi vinkade till dem från fönstrena och tittade över häcken. Jag minns musiken, glädjen. Jag minns det.
Idag kan man inte se över häcken längre. Det har gått kanske tio år sedan vi senast stod där och tittade. Idag var jag i stan och såg samma sorts människor och bilar. De var precis lika glada som dem från min barndom. Men när jag stod där och tittade på dem idag så insåg jag att det är där jag är om tre år. Det är då det är min tur, och mest av allt skulle jag vilja stå där i min farmor och farfars köksfönster, titta ut över den korta häcken och se glädjen hos dem på bilen. Men mest av allt det andra vill jag vara den som står där och den som har roligt. Men det enda jag kan tänka på är mitt sommarminne av dessa bilar. Jag vet inte varför. Men nu är jag snart där.
Ungefär den här tiden på året, eller alla tider på året, så hämtade min farmor och farfar mig och syster efter dagarna. Vi brukade äta middag där ibland och ofta sprang vi över deras långa gräsmatta som sträcker sig till en väg dold av en häck. Vi brukade stå där och titta på fåglarna som sprang. Men en speciell tid på året tittade vi inte på fåglarna, då tittade vi på studenterna som åkte på flak och sjöng. Vi vinkade till dem från fönstrena och tittade över häcken. Jag minns musiken, glädjen. Jag minns det.
Idag kan man inte se över häcken längre. Det har gått kanske tio år sedan vi senast stod där och tittade. Idag var jag i stan och såg samma sorts människor och bilar. De var precis lika glada som dem från min barndom. Men när jag stod där och tittade på dem idag så insåg jag att det är där jag är om tre år. Det är då det är min tur, och mest av allt skulle jag vilja stå där i min farmor och farfars köksfönster, titta ut över den korta häcken och se glädjen hos dem på bilen. Men mest av allt det andra vill jag vara den som står där och den som har roligt. Men det enda jag kan tänka på är mitt sommarminne av dessa bilar. Jag vet inte varför. Men nu är jag snart där.
I'm sick of making plans who's not working out.
Nu har jag hållt på att fixa med den där dumma designen i flera timmar... Det vill sig inte, så nu ger jag upp. Nu ska jag titta på One Tree Hill. Ska köpa några säsonger snart, men det jag ska se nu är lånat av min kompis F.
Jag gick på promenad och mötte henne i regnet. Paraply idén kom jag på några minuter för sent. Så jag blev blöt.
Aja, nu ska jag kila. Trött på designen, men attans att den ska fixas snart alltså! Bytte bild lite snabbt bara, den blev mörk dock. Imorgon blir det nya tag. Då ger jag mig nog bara på färg och inget annat.. Nu försökte jag med bilder överallt. Men det ville sig som sagt inte.
Jag gick på promenad och mötte henne i regnet. Paraply idén kom jag på några minuter för sent. Så jag blev blöt.
Aja, nu ska jag kila. Trött på designen, men attans att den ska fixas snart alltså! Bytte bild lite snabbt bara, den blev mörk dock. Imorgon blir det nya tag. Då ger jag mig nog bara på färg och inget annat.. Nu försökte jag med bilder överallt. Men det ville sig som sagt inte.
This is the time of my life.
"It's been seven hours and fifteen days
since you took your love away
I go out every night and sleep all day
since you took your love away
since you've been gone I can do whatever I want
I can see whoever I choose
I can eat my dinner in a fancy restaurant-but nothing
I said nothing can take away these blues,
'cause nothing compares
nothing compares to you"
Endast mitten bilden är redigerad. Eller jag har fotat med en annan effekt på min nya kamera.
Music.
Det blev inte duschen direkt. Jag tränade också eftersom det är något jag inte gjort på en evighet känns det som. Så nu blir det att ta tag i det igen. Ska även försöka springa kommande dagar för att se vad benet pallar sig.
Jaja, hur som helst så lyssnade jag också lite på Stereophonics i duschen. Och idag på McD så hörde jag en annan version av Nothing Compares 2 U som för övrigt är en underbar Stereophonics låt. Versionen av den, med en tjej, var inte alls lika bra. Det som jag älskar mest med Stereophnics är deras texter som betyder så mycket för mig. Och det älskar jag.
Jaja, hur som helst så lyssnade jag också lite på Stereophonics i duschen. Och idag på McD så hörde jag en annan version av Nothing Compares 2 U som för övrigt är en underbar Stereophonics låt. Versionen av den, med en tjej, var inte alls lika bra. Det som jag älskar mest med Stereophnics är deras texter som betyder så mycket för mig. Och det älskar jag.
Ibland händer det som inte får hända, ibland händer det som mer än gärna får hända.
Kom på en sak, igår precis innan Grey's började så berättade min mamma för mig att det var Champions League finalen på tv. Jag som så mycket hade sett fram emot programmet. Men icke, femman fungerar inte på nedervåningen. Man blir så irriterad när sådant händer. Jag är ju inte heller särskilt fotbollsintresserad så det fick bli en dokumentär på fyran om en kille med en dödlig sjukdom som bara kunde bli frisk genom att ett syskon med exakt samma gener och bennärg transplanterade den från syskonet till pojken. För att få det här prefekta syskonet tog föräldrarna hjälp av genteknik. Alltså "skapade" de ett barn med samma gener. Så om pojken skulle insjukna så skulle syskonets benmärg rädda hans liv.
Det var en sorglig dokumentär, men intressant. Jag vet inte varför jag fastnade för den, men medlidandet för den lille ovetande pojken var enormt från min sida. Samt föräldrarnas såklart då de redan förlorat ett barn i samma sjukdom. Dottern som de sedan fick var frisk och kunde utan problem bli donator till sin bror. Tänk att kunna göra så. Vilken lycka de måste ha känt när dottern föddes. Det var antagligen då den här familjens öde och oror övergick till lycka. Tänk så mycket hemskt det finns här i världen, men tänk så mycket man egentligen kan göra. Så mycket allt utvecklats och hur bra det egentligen är. Om vi bara visste om det, vill säga.
Det var en sorglig dokumentär, men intressant. Jag vet inte varför jag fastnade för den, men medlidandet för den lille ovetande pojken var enormt från min sida. Samt föräldrarnas såklart då de redan förlorat ett barn i samma sjukdom. Dottern som de sedan fick var frisk och kunde utan problem bli donator till sin bror. Tänk att kunna göra så. Vilken lycka de måste ha känt när dottern föddes. Det var antagligen då den här familjens öde och oror övergick till lycka. Tänk så mycket hemskt det finns här i världen, men tänk så mycket man egentligen kan göra. Så mycket allt utvecklats och hur bra det egentligen är. Om vi bara visste om det, vill säga.
När vägen svängt åt fel håll.
DU GÖR MIG LEDSEN, SUR OCH ARG. NU RÄCKER DET. JAG ORKAR INTE MER!
Som ni kanske märker är jag sur och ledsen. Vill bara lägga mig i ingenstans och försvinna. Bara lämna hela eländet eftersom det inte gör någon skillnad. VARFÖR!?
Allting gör allt jobbigt. Man förväntar sig många saker, men inget av det händer. Bara det allra sämsta. Nu vet jag varken ut eller in.
Just nu känns det som om inget vill sig. Jag hatar att skriva så mycket om mig, jag. Men nu måste jag, för mig själv. Min väg har vikt av mot det sämsta tänkbara. Orkar inte, vill inte. Allt är fel. Du är felet. Ta inte åt er, syftar inte på någon. Bara allt som förstör, det får heta du.
Jag lyssnar på depp-musik. Det hjälper faktiskt. Hittade en textrad som beskriver allt nu perfekt.
"I know I'm on the loosing streak. Cause I passed down my old street"
What's worst one day might be the best another.
"Every day is a gift, that's why we call it present"
