Nu är helgen över, den har varit bra. Jag hann med mycket idag. Tårtbakning, träffa M på glöggen, kusiner och gäster, OTH och plugga som ett litet djur. Men nu är det lilla djuret inom mig alldeles för trött för något i den vägen.
Nu ska jag krypa ner i min säng, bland mina kuddar och mitt duntäcke och somna. Bara njuta av att somna tidigt. Drömma söta drömmar och tänka på hur underbart det är ibland. Till den där perfekta drömvärlden. Och sedan vakna upp och inse att livet kanske inte är så enkelt perfekt ändå.
Men, utan en del på jorden vore det ännu värre. Nu är det inte så, bara för att jag har er.
All I want for Christmas is you.

Every day you wait is another day you don't get back.

Det är ju så. Ju längre man väntar med något desto mer tid förlorar man. Egentligen, varför inte ta tag i saker på en gång. Utan att vänta, utan att förlora. Det vore liksom enkelt - enkelt att säga i alla fall. Men när man väl står där, beredd att göra det går det inte och tiden är förlorad. Det är sant som det är sagt. Ju längre man väntar ju mer går man miste om.

Jag har precis lämnat NO papprena för första gången idag. Jag åt nyss middag och kände att det var lite över amibtiöst att läsa även då.
Skoldagen började med musik då killarna och några andra redovisade sina ledaruppgifter. Det var ganska roligt. Efter musiken var det engelska, vi hade vikarie och arbetade bara med papprena om det nya kapitlet. På svenskan var jag, Em, Eb och J nere och gjorde våran lek för sexorna. De tyckte nog att det var ganska roligt och det tyckte vi nior med. Haha. Sedan var det lunch och sedan NO. Jag har fått en låsning för labbrapporten vi ska göra. Så jag och Em gjorde frågor som vi ska kunna till provet och pratade litegrann om ditt och datt. Mest om NOn skulle jag tro.. På matten hade vi ingenting för oss kändes det som. Vi gick igenom tal på tavlan från matteprovet. Några elever skulle redovisa sin lösning på några tal framme vid tavlan - jag var en av dem! Men det är inte så farligt längre, förut, när gruppen var ny var det lite jobbigt att prata inför dom. Inte för att jag pratade idag men ändå. Sedan tittade vi på en film och skulle lösa problemet "Clear Runway 29". Det var ett flygplan som fastnat i snön som de skulle röja bort. Jag gissade på att plogbilarna skulle skövla bort planet. Men det körde iväg sig självt. Men de startade plogbilarna. När jag gick hem var det mörkt ute! Det kändes inte alls som att klockan var tre utan snarare fyra-fem. Jag gick ensam där på vägen när jag ser T, Fn och några andra. Jag gick dit för att prata med dem. Nästan så att man blev träffad av snöbollar på vägen. Killarna vill kanske vara barn igen?

När jag kom hem gick jag till farmor och farfar och åt mellis. Jag brukar göra det ibland. För att slippa ensamheten. Här hemma så pluggade jag och tittade på OTH och pluggade lite till. Jag tror jag kan allt när det gäller NOn nu. Det känns som att min hjärna är full med tankar om nervsystemet. Nu ikväll ska jag plugga lite till och sedan se på Grey's klockan nio. Kanske ska försöka få tid till att prata med mina kära vänner ett tag också. Men det får komma i andra hand tyvärr.
Idag var en ganska seg dag, precis som igår. Jag tror fortfarande på mitt ord. Det går segt bara för att man vil att det ska gå snabbt. Varför måste det alltid vara tvärtemot vad man vill? Det är ju inte så rättvist. Men någon gång vänder det. Kanske som min pappa sa vid middagsbordet: "Vet ni vad vi gör om en månad idag?" Jag och syster tänker. Jag svarar: "Vi åker till Bali!". Jag tror vi alla längtar - ungefär lika mycket.

Idag har jag hunnit massor. Både i skolan och hemma.
Dagarna börjar gå allt segare nu förtiden. Kanske är det för att man räknar ner - och längtar. En månad nu, eller hur? PÅ morgonen idag hade vi teknik. Jag är klar med mitt arbete i princip. Men varken jag eller läraren kan hitta felet som gör så att lampan bara lyser när den inte ska. Mystiskt. Sedan var det luciaträning. Det gick sådär... Lite flummiga sånger som jag inte kunde bland annat.
SO och slöjd efter lunch. Jag hann ingenting på slöjden eftersom jag var på träslöjden hela tiden för att få knappar inslagna i min sak jag gör. Surprise!
Efter skolan åkte jag hem och pluggade. Jag sneglade lite på OTH vilket jag blivit beroende av och pluggade lite mer. På tåget till Mörby pluggade jag också. Och läste en bok. Sedan åkte jag och Mamma på öppet hus på Danderyd där vi träffade barndomsvänner och så.
Nu ska jag se på DH och ta det lugnt för första gången idag. Jag är alltid på språng någonstans. Nu ska jag snabbt springa ner till Tvn så att jag inte missar något. Det brukar jag alltid göra. De första trettio sekunderna eller så. Men det gäller att vara snabb! Jag måste ju se.. Eller jag vill se. Och jag måste, på sätt och vis. Det är bra som lugnande medel på kvällen. Läxor är också så. Ibland somnar man. Ibland håller man sig så vaken att man inte kan somna sedan.

På något sätt händer det så mycket saker just nu. Men på något sätt gör det inte det. Imorse i alla fall, vaknade jag och F när J skrek lite tyst på morgonen. Det hade snöat under natten. Allt, marken, träden, husen ja i stort sett allt omkring oss var vitt. Det var första vinterdagen. När jag gick till bussen med J sa hon att det kändes overkligt att gå runt i snön. Som i en saga, som i Narnia, sa hon och jag tittade mig omkring. Världen blir verkligen helt annorlunda i och med snö. Snö ger lättnad. Inget mer evigt mörker.

I fredags var det skola som vanligt. Dagen flöt på. Ingenting speciellt hände verkligen. Var inte en snabb men inte heller en långsam dag. Vi hade bild, engelska, svenska, matte och NO. Men en fredag är en fredag. Det är liksom så att man förtränger minnet på skoldagen redan när den dörren slår igen bakom och man vet att man inte kommer tillbaka förens om några dagar. Efter skolan gick jag, A, F och J till centrum. Vi gick runt där ett tag. Tittade på hårtoningar till J och småpratade lite. När J köpt sin toning gick vi hem till F och tittade på film och drack en kopp med te. VI bestämde oss snabbt för att se en feelgood film för att ljusa upp de mörka tider som var - då. Sedan gick A hem och vi andra begav oss mot mig. Väl här så packade jag mina saker och vi lagade en middag till oss själva. Redan då var det kallt. Men ingen snö. Vi sprang till bussen och var nära att halka på isen flera gånger. Busschauffören släppte på oss precis när bussen skulle gå och vi pustade ut. Sedan frågade J om han möjligtvis kunde släppa av oss vid korsningen till hennes hus istället för att lämna oss en station tidigare. Han gick med på det och vi gick bara hundra meter eller mindre. Hos J så pratade vi och tonade hennes hår. Det blev jättefint! Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan på kvällen, eller snarare natten tittade vi på One Tree Hill. Det var säsong 1. Vid halvfyra tiden var jag den enda vakna och somnade då jag med.
På morgonen vaknade vi som sagt med snö utanför fönstret. Frida åkte ganska tidigt iväg till sitt landställe och jag och J låg och tittade på OTH och busringde lite. Sedan gick vi till bussen.

Väl hemma så satte jag mig med NO böckerna på bordet. Jag orkade verkligen inte men kände att jag inte kunde slösa mer tid på ingenting när jag måste göra så mycket. Det är egentligen massor jag skulle behöva ordna upp just nu. Men jag har inte ens tid till det. All ledig tid går åt till sånt som inte är så jobbigt. Jag önskar att alla kunde tänka när det gäller detta. Eller inte precis som jag. Bara att ta tag i sakerna och få de att bli bra. Jag kom på en sak igår. Jag tror att jag är den som måste göra något åt det. För det är inte bara jag som borde eller måste. Vad jag vet i alla fall.

Jag var alldeles för trött ikväll för att hitta på något. Istället var jag hemma och såg på teve med min mamma och syster. Det var skönt att bara få vila ut en helg. Oftast blir det massa andra saker som kommer i vägen. Sedan gick vi ut på kvällen för att känna på snön, barndomsminnen. Jag minns den första snön för några år sedan. Jag och min barndoms vän A spelade Eye Toy när vi märkte att det var snö ute. Jag minns hur vi sprang ut och rullade oss i snön, åkte pulka och liknande. Jag minns bara det just nu. Förra årets första snö minns jag litegrann. Jag minns i alla fall att jag var ute en sån där kväll när allt var kallt och frosten låg på marken. Så mycket mer minns jag inte. Men det var då, nu är en annan tid.

Jag ska snart åka till skolan. Men först tänkte jag ladda upp en bild som ger mig många fina minnen. Den här bilden är tagen en sommardag, 2008. Fem flickor (inklusive mig, fotografen) hade precis fått sommarlov och firade genom att gå ut på en promenad ner till sjön. Jag tror aldrig jag glömmer den dagen. Det var verkligen härligt. Vissa saker är sådär bara, att man alltid tänker på de och kommer ihåg dem.

 Em, A, H och Eb.

Nämen, nu har måndagen passerat.
Jag vaknade imorse, trots min otroligt kosntiga mobilklocka. Den ringer inte i rätt tid utan ringer 20 minuter senare. Som att jag hade snoozat den. Jag kanske går i sömnen?
Idag har dagen gått fort faktiskt. På lektionerna gjorde vi ingenting speciellt. Jag minns faktiskt ingenting speciellt. Förutom att vi satt i grupprum på Svenskan och att vi hade muntligt prov i geografi. Läraren delade upp oss i grupper om tre och sedan skulle man peka ut på en karta var saken han läste upp låg. Det var ganska lätt. På idrotten hade vi gymnastik. Vi gjorde matta och trampolin. Jag, Eb, J och A var tillsammans på mattan.
Sedan åkte jag hem i kylan. Fy tusan vilken kall dag det har varit. Jag gick iskall om händerna och fötterna ombord på den idag väldigt slitna bussen. Alltså säkert att den var från 80 talet eller något. När jagh sitter där kommer M emot mig. VI satt på bussen och pratade ett tag innan vi kom på att vi skulle göra något idag. Så så blev det. Vi gick hem till mig. Vi åt mellis, pratade, såg på OTH, busade, skrattade och hade allmänt roligt. Jag gillar verkligen att träffa M. Det är något extra med så många minnen tillsammans. Kärlek.
Sedan har jag skrivit klart min SO och räknat matte på kvällen också. Jag förstår faktiskt inte hur jag har hunnit. Men nu sitter jag framför min dator och lyssnar på julsånger. Det är verkligen så underbart. Jag vill ha jul! Att få sitta i ett hus med massor med ljus och goda dofter. Att sitta framför teven och titta på Kalle Anka och längta till granens klappar. Jag älskar det verkligen.

Just nu sitter jag vid min dator och försöker lära mig franska. Eller jag kan franska, men just den här läxan var komplicerad. 
Idag har jag varit i skolan hela dagen. Dagen har segat sig fram med musik, engelska och svenska innan lunch. På musiken satt jag, Eb, Em och J i ett rum och planerade för våran otroligt roliga lek vi ska hålla inför klassen. Det ska faktiskt bli roligt! På lunchen så fanns det ingen mat när vi kom, eller det fanns någon soppa som jag smakade på. Den var så otroligt äcklig att jag bara åt en mjuk macka till lunch. Efter det hade vi NO och jag vet faktiskt inte vad vi gjorde riktigt. Jag och Em svarade på frågor om det vi läser. På matten började vi räkna på nästa område som är statistik. Vi fick också tillbaka våra prov. Jag hade bara 0.75 fel den här gången!
Efter skolan gick jag och J till Statoil för att köpa någonting att äta innan simningen. Vi mötte A och F i simhallen. Vi simmade ett antal längder och sedan lekte vi lite. Jag lärde faktiskt J och nästan A att dyka! I simhallen var det vå små killar som försökte styla för oss hela tiden och det slutade med att vi började prata med dom. Haha. Riktiga mallungar det där.
Jag har precis ätit middag och nu finns det inte så mycket att göra. Måste fortsätta med den underbara läxan så att jag kan se på Grey's ikväll klockan nio.
På något sätt är jag fortfarande hungrig. Det blir väl så när man inte har ätit något på hela dagen i princip. Plus tränat. Inte bra för mig.

Dagen har varit helt okej, trots allt.
Igår var jag bara hemma och pluggade franska hela dagen. Jag sov inte så länge på morgonen heller utan vaknade tidigt. Jag drömde om att jag drömde om en sak som hände och när jag vaknade visste jag inte om det var en dröm eller verkligt. Det var så himla sjukt att jag inte ens visste om jag var vaken på morgonen när jag väl "vaknade" på riktigt. Herregud. Och natten till idag drömde jag om japanska brandbilar.
Som sagt, igår pluggade jag franska och var hemma. Sedan åkte jag till gymmet och tränade innan middagen och på kvällen såg vi på en film. Den utspelade sig i Japan så jag antar att det var därifrån de japanska brandbilarna kom ifrån...
Idag började skolan klockan åtta för min del. Vi hade franska prov. Det var enkelt faktiskt, jag hade förväntat mig ett gigantiskt prov eftersom övningspapprena var på 60 ord och 15 sidor grammatik. Men det var verkligen inte så jobbigt. Jag lyckades i alla fall bara göra två fel på hela provet. Så jag är nöjd. Sedan hade vi svenska då jag och Em arbetade med våran muntliga redovisning till svenskan. På So lektionen arbetade jag med att jämföra yrkena polis, advokat och jordbrukare i mina tre länder. Ganska svårt. Sedan hade vi lunch och efter det idrott. Vi har gymnastik tema den här perioden och vi studsade trampolin och hoppade trampett. Jag vågade inte göra frivolt på trampolinen eftersom jag inte kan stanna med knäna, alltså böja dom och då vet man inte vad som händer. Men på trampetten gör jag gärna frivolter. Sedan fick jag reda på att jag, Eb och J ska hålla i en danslektion om några veckor. Men det ska bara bli roligt faktiskt! Efter det slutade jag.
När klocka var tre åkte jag med min farmor och farfar till mina kusiners dagis eftersom jag inte har träffat dom på en evighet. Så jag var med dom ett tag. Tills nu har jag sett på One Tree Hill och snart är det middag.
Åh, det är inga mer prov den här veckan. Jag ska försöka vila lite eftersom jag blir trött vid helt fel tidpunkt på dagen. Som nu tillexempel, jag håller på att somna. Men om några timmar när jag borde vara trött är det som bortblåst. Då finns tröttheten inte kvar i kroppen alls längre.
Allt är så himla sjukt hela tiden. Eller kanske inte hela tiden. Ibland ändras det och allt blir glasklart. Nu är tiden diffus istället. Det borde finnas något att göra åt det. Äsch, jag längtar nog bara lite för mycket efter någonting långt borta. Nämligen jullovet. Men eftersom det inte är så långt kvar är det konstigt att det känns långt borta. Antar att jag bara försöker göra det enklare för mig själv, på ett annorlunda sätt.

Jag skulle behöva gå till sängen. Men ni vet, problemet att orka resa sig upp från stolen och gå de två metrarna till sängen. Men snart ska jag göra det, trotsa känslan.
Dagen har varit ganska bra! Började med inställd bild, film på engelskan. På svenskan satt jag ensam vid min bänk och bara skrev. Sällskapssjuk som man är saknade man någon bredvid sig. På lunchen fick vi faktiskt ost på mackorna! Inse, ost! Jag tror inte vi fått det de senaste tva månaderna. Eller jag kan inte minnas när vi fick det sist. Komiskt. Sedan hade jag matteprov. Det går som det går. Men ganska säker var jag allt. På No:n gjorde jag och Em en laboration där man skulle kolla ens reaktionshastighet. Jag höll i en blå sticka, som en linjal ungefär och Em höll i underkanten. Sedan skulle jag släppa den mot golvet och hon skulle trycka åt sina fingrar mot stickan. Då såg man rekationshastigheten. Jag tror vi skrattade under den mesta tiden. Sedan stannade vi i skolan ett litet tag sorgligt nog. A behövde ha papper om Salamis från en kille i klassen och därefter åkte vi hem till mig. Här sjöng vi Singstar med Abba låtar! Hah, vem är först med spelet?
Mina hjärnceller fungerar inte just nu. Det var något otroligt viktigt jag skulle skriva. Men jag kan inte minnas vad det var. Är det bara problem just nu?

Jag överlevde magnetröntgen! Men det var riktigt obehagligt. Jag låg precis med huvudet utanför röret men kunde int se något annat än röret och kanten på röret. Sedan spändes mitt ben fast i sängen och jag fick ligga blickstilla i tjugo minuter. Under tiden såg jag inte ut och musiken i hörlurarna var för låg så jag hörde den inte när kameran lät. Magnetkameran lät något hemskt varje intervall då den tog kort. Inte roligt. Sedan pratade doktorn med mig mellan korten. Usch, jag skulle verkligen kunna tänka mig att någon skräckfilm är baserad på en sån här händelse. Att det låter i hörlurarna och att man inte kan ta sig loss. Det enda man kan se ut är genom ett litet fönster som är bakom huvudet. Dörren är tjock och tung. Nej jag hoppas jag slipper det igen. Stackars kluastrofobier som måste göra en sådan röntgen. 
Dagen har annars varit helt okej, vi hade musik på morgonen då jag, J, Eb och Em hittade på en lek som vi ska leda inför klassen. Det var roligt. Efter det hade vi engelska och vi gör en gruppuppgift. På svenskan gjorde jag ingenting. Läraren pratade lite och jag skrev lite om Amerikanska Presidentvalet. Barack Obama och det där. No lektionen var ganska seg, men labben som jag och Em började på var ganska rolig. På matten satt vi bara i biblioteket efter att läraren gått igenom några saker. Prov på fredag. Algebra är svårt. 
Sedan röntgade jag mig. Det tog säkert 30 minuter för mig att komma hem idag. För det var en lastbil som hade förstört ledningarna i stationen mellan min och den jag skulle ifrån. Så tågen gick inte och bussen kom inte så farmor hämtade mig. När vi passerade stationen var det fullt med brandbilar och polisbilar där. Olycka, sade skylten. 
Det känns lite jobbigt att vara tillbaka i skolan nu för tiden. Men det funkar. Ibland blir man sur och tvär pågrund av att inget vill sig bra eller liknande. Men ibland är det bättre. Jag tror faktiskt att vi har det ganska bra om dagarna ändå. Det känns verkligen så. I omvärlden händer mycket hemska saker. Men här blir minsta lilla stort. Det händer inte så mycket med andra ord. Ganska vanligt, alltså.   

Ibland går dagarna alldeles för snabbt. Igår kom J, H, A och Em till mig på kvällen. Vi bakade toscakaka och lagade mat. Det var mysigt och gott! Innan midadgen spelade vi RappaKalja. Jag brukar alltid förlora på spelet men den här gången kom jag faktiskt tvåa efter A. Vem vet, undra hur det är, kanske har vi otur i kärlek nu? Jag hoppas inte det. Eller hur är det egentligen?
Sedan tittade vi på en sjuk komedi och var inne lite på datan och busade med sömntutan Em. Vi gjorde ingenting speciellt mer under kvällen men när vi skulle somna var jag otroligt pigg så jag spådde Em's och J's framtider. J skulle köpa en egen ö i Västindien och gifta sig med den australiensiske presidenten och Em skulle gifta sig med en pensionerad oljeschejk och flytta till en kokosö utanför Maldiverna. Ibland undrar man var famtasi kommer ifrån. Sedan somnade jag eftersom ingen ville lyssna på min spådom. Så jag sov gott tills klockan var halvtio. När vi vaknade var jag konstigt nog pigg! Det brukar jag aldrig vara på helgerna. Vad fel det låter. På helgen har man en stor möjlighet att bara sova så mycket man vill. Men ändå är man alltid trött. På morgonen lagade jag och Em mannagrynsgröt eftersom vi båda var väldigt sugna på det. Vid tolvtiden skulle jag tro åkte vi till Centrum och handlade hårtoning. Så nu är jag mörkhårig!
Vi spenderade hela eftermiddagen i J's dusch. Ska man färga tre hår tar det tid. Vi hann vara lite på datorn också. Sedan skjutsade Em's mamma mig hem eftersom det var minusgrader ute och jag bara hade en tunn jacka. Så det var väldigt snällt!
Nu gör jag ingenting speciellt, jag är extremt hungrig och sugen på Apelsinkrokantchoklad. Åh, det känns i magen när man inte ätit på sex timmar eller mer. Men det doftar gott i huset nu. Så kanske blir det mat snart!
Helgen har verkligen varit roligt! Tiden går så otroligt fort hela tiden. Det är riktigt jobbigt. Men jag vill ändå på något sätt att det ska gå fort hela tiden. Då får man mindre tid över och mindre tid som bara går till spillo. Men ändå, nu är ganska bra. Men kanske blir imorgon eller dagen efter det ännu bättre? Det kanske är bra att tiden går ändå.