"För en dag ställde tigern katten mot vägen och frågade vad som var fel. Den vilsna katten visste inte vad hon skulle svara, för ingenting konkret var fel. Katten kände sig som en obetydlig själ som hellre gick ett steg bakom tigern och de andra. För katten visste att det sista hon kunde göra var att förlora tigern. Tigern var, till skillnad från katten, vid det här tillfället mycket stark. Tigern var ett stort djur som katten alltid sett upp till, men det som utmärkte tigern ännu mer var den vänskap hon gav katten. Trots kattens dåliga beteende fanns tigern alltid där och tigern blev kattens vägg. Det var mot tigern katten tacklade sina tankar, för hon visste att tigern inte skulle försvinna. För trots att katten bara var en liten katt så var hon faktiskt inte lika meningslös som hon en gång känt. Men sagan om katten slutar inte här. För trots att katten faktiskt mådde bättre hittade hon inte tillbaka. Katten kände inte längre igen sig själv och bestämde sig för att göra sig mindre än hon redan var. Istället för att våga ta plats igen drog sig katten undan, ibland ofrivilligt, sjönk katten ner i sina djupa tankar. Ibland var katten nära att drunkna i dem, men tigern fanns alltid där och räddade katten. Så en dag insåg katten att hon betett sig illa mot tigern, genom att klaga på allt och låta tigern veta. Men katten förstod det inte förrän det var för sent och då fann katten inte vägen tillbaka. När katten sedan märkte att tigern inte orkade längre tyckte katten det var dags att ge upp, men något höll katten kvar. Så katten sa förlåt, trodde hon, men det hjälpte inte. Tigern var fortfarande inte glad på katten och då katten blev ännu mer ledsen blev det för mycket för tigern, vilket katten idag förstår. Men katten reagerade dåligt då tigern vände sig om när katten kom och gick ifrån katten. För just den här katten hade aldrig sprungit vilse förut men insåg försent att tigern faktiskt hade rätt att agera som tigern gjorde. När katten förstod detta började hon gråta, en hel väg hem skrek katten ur sig sin ilska och tårarna rann som floder ur kattens vilsna ögon. Katten trodde hon begått ett misstag i och med att luta sig mot tigern, och tänkte släppa taget, men valde istället för att begå det att berätta vad hon kände om tigerns beteende. För vad katten insåg var att hon skulle falla tillbaka till de mörka dagarna om det inte vore för tigern, skulle tigern inte räddat katten skulle katten vara där än idag. Fast i sina bekymmer med endast ett oändligt mörker framför sig.
För tigern är på många sätt bättre än katten, starkare än katten och för att katten ska kunna överleva i denna grymma värld behöver katten tigern. Men katten har lovat sig själv dyrt och heligt att aldrig mer bete sig illa mot tigern, men om katten ändå gör det vill katten att tigern talar om det. För katten mår bättre av att veta vad katten gjort än att inte veta något. För det var just det som ledde katten till de mörka stunderna – att inte veta någonting om sig själv, om världen eller om vad som faktiskt är värdefullt."

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag läste några gamla dagboksinlägg igår och insåg att jag är min största fiende. Hur mycket jag försvårar för mig hela tiden... Varje dag är det något jag vrider på, något som får mig att må dåligt trots att det inte borde vara så.
Ibland ser jag på det som varit med en nypa salt, skrattar åt hur dumt jag agerat i vissa lägen, hur dåligt jag betett mig. Men ibland är det inte så enkelt. Då gråter jag över att jag faktiskt fortfarande är samma person som den i texterna. Jag gråter över att jag är jag för att det är så otillräckligt. Minsta lilla får mig just nu att bryta ihop på insidan, ingenting jag visar, men det händer. Jag blir helt tom och ser bara de miljontals brister jag har. Ser bara hur mycket jag vill ändra på, men som gör mig till mig. Tolkar varenda ord fel så att jag kan känna mig dålig. Det är så dumt, och jag önskar av hela mitt hjärta att det inte vore så. Men så är det.
Intalar mig själv att det är nu det ska vända, att nu är rätt tid att bli bättre. Men jag är fast och kan inte hitta vägen ut, det är svart runt omkring mig. Jag är ledsen.