Autumn.
Idag har jag varit på gymmet och tränat. Det var riktigt roligt trots att jag råkade vrida om mitt knä när jag gjorde den enda benträningen som jag kan göra. Sedan åkte jag hem, ringde till några kompisar och duschade. Jag och kompisarna kanske ska hitta på något ikväll. Eller vi ska göra det, men hur och var vet vi inte. Jag funderar på att städa mitt rum nu. Eller att träna till prov som jag har efter lovet. Men jag orkar inte. Det är trots allt fredag. Det är lite väl överpresterande. Så jag tror jag lämnar det. Måndag kanske kan bli en sådan dag. Bara göra måsten och inget annat.
Förut, för kanske ett år sedan somnade jag efter kanske fyrtio minuter. Nuförtiden brukar det ta tio minuter. Max. Men igår låg jag uppe i en timme och bara tänkte. Ibland kan det vara helt okej att bara vara. Igår var det jobbigt. Man ligger där och ältar massa saker. Tillslut somnar man ju. Men det kan ta ett tag.
Usch, det är verkligen hemskt väder här idag. Det regnar och blåser och himlen är grå. Det är verkligen höst, riktig hemsk höst som det kan vara ibland. Nej, jag föredrar värme och sol. Eller kyla och snö. Ibland kan det vara mysigt och bara sitta inne en höstdag. Men oftast blir det inte det. Jag är ingen höstmänniska.
Terrific?
Gårdagen var riktigt bra! Tyvärr hittade jag ingen kofta som jag ville ha. Men en ny tröja ligger nu i min garderob. Jag och syster gick runt i Täby ett tag och sedan åkte vi in till stan. Där mötte mamma oss. Sara såg några människor som delade ut Marabou choklad så hon sprang dit och tog till oss. Sedan mötte vi kompisen och åt middag och därefter gick vi till Ciruks i kylan. Konserten var rolig faktiskt. Inte för att jag hade särskilt höga förväntingar men ändå. När vi åkte hem var det mulet och kallt så det var obehagligt. Sedan somnade jag på direkten. Det var mysigt.
Idag har jag varit hos Eb tillsammans med Em, A, och J. Vi såg på film och åt chokladbollar och myste. Det behövdes verkligen en sådan här dag. Det regnade och blåste och jag blev dyblöt när jag gick hem. Dagen var riktigt mysig.
När jag kom hem lagade jag och syster mat till oss. Sedan har jag inte gjort något mer.
Jag är nervös. Jag ska göra magnetröntgen på onsdag. Onsdag liksom? Doktorn sa att det skulle ta en månad. Jag ska liksom åka in i ett rör och ligga där i minst trettio minuter. Läskigt!
Annars känns det extremt tråkigt att lovet snart är slut. Det är inte många dagar kvar. Men det betyder att julen närmar sig. 2009 ska bli ett bra år. Så är det. Men också läskigt. Men jag längtar ändå.
Freedom?
Idag ska jag med syster till Täby nu snart och sedan ska vi till stan för att möta mamma och en kompis och så ska vi äta middag och sen gå på konsert. Jag behöver några nya tröjor och en kofta så det ska jag kolla på i Täby. Sedan är det ju Grey's ikväll som jag måste spela in. Vill inte missa det.
Nej, träden är gråa och himlen lika så. Snart ska jag ge mig ut och gå till tåget. Jag hoppas att snön kommer tidigt i år. Det blir så mycket mysigare då. Tänk, en mysig promenad när det är becksvart ute och snön ligger vit på gatorna. Jag längtar.
Vattenkrig.
Som sagt. Jag är trött. Igår så skulle jag och J tvätta bort hårfärgen eftersom ingen av oss orkade ha kvar den i håret så vi gick till duschen. Jag börjar skölja ur håret på J snällt och försiktigt. Så sedan när J skulle skölja av sitt ansikte så råkade hon spruta vatten på mig. Mina kläder! Sen tog J och sköljde ut mitt och då blev det vatten överallt. Så sedan råkade jag spruta upp lite på henne och tillslut var hela jag blöt. Det var inte roligt.
Jag var bara tvungen att skriva detta. Ord är det bästa sättet att lösa saker på. Inte vattenkrig.
Tjugofyra timmar, och lite till.
Jag har mått konstigt hela dagen. När jag kom hem var jag hungrig och åt lunch efter ett tag. Jag kunde äta ungefär fem tuggor innan jag mådde illa. Den här dagen har varit jätterolig. Faktiskt. Ibland så blir det bara så, man måste göra något för att komma bort från det tråkiga. Så nu känns allt bra igen, bortsett från tröttheten och att mitt knä gör ont eftersom jag glömde att ta medicinen. Så, nu ska jag prata med min syster. Hon är guld värd för mig. Det ska du veta S. Syskonkärlek.
Nightlight.
Dagen har varit toppen, och jag har många att tacka för det. Så det kan bli ibland.
Då, inte imorgon.
Igår gjorde jag ingenting. Verkligen ingenting. Jag åt lunch och tog det lugnt. Jag hade extremt tråkigt faktiskt. Det var ganska jobbigt. Alla hade någonting för sig och jag råkade på något sätt bara glida ut från det som de gjorde. Men vid fyra tiden åkte jag och gymmade. Det var faktiskt riktigt skönt. Men jag skippade benmaskinerna för att inte riskera något. Sedan tittade jag och syster på One Tree Hill och åt middag. Jag somnade tidigt.
Gårdagen var en riktigt jobbig dag. Mitt humör var i botten hela tiden. Jag vet inte, men på något sätt känns det som att man har längtat i veckor efter just den där dagen när man bara kan göra ingenting. Men när dagen är där, då är det inte lika roligt längre. Sedan ska allt annat också krångla såklart. Det är inte min starkaste sida - att bara låtsas som ingenting när det egentligen är tvärtom. Det fungerar bara inte. Jag önskar att det bara var att säga saker rakt ut och sedan att det fixar sig. Men nej, jag vet inte om någon skulle vilja lyssna. Jag bara babblar.
Eftersom igår var en sådan där mulen dag för mig så kändes det som om allt var dåligt. Men faktiskt, jag förstår det inte. Var det inte bra nu? Jag trodde det var som det var nu, och jag tyckte att jag hade ordnat det till något bra. Men, nej. Vissa människor förstår man sig inte på alls. Jag tror jag släpper det nu. Hejdå kompis, hejdå.
Efter att jag passat kusinerna ska jag snabbt hem för att hämta sakerna jag ska ha till J. Sedan ska jag bege mig mot henne, eftersom vi har en idé på gång. Jag längtar faktiskt. Dagen kanske kan bli bra ändå? Jag tror faktiskt det.
Take me up to higher spirits.
Idag kanske jag ska vara med min barndomsvän M. Vi har inte setts på länge och jag tycker verkligen om att bara träffa henne för att prata om livet och ha roligt tillsammans. Jag får se hur det blir. Sedan ska jag nog till gymmet på eftermiddagen. Det vore skönt att få köra slut på sig själv.
Vi fick tydligen in ungefär lika mycket pengar som i fredags igår på Ica. Förra lördagen vi stod där fick vi ihop tusen kronor mer. Så igår var ingen höjdardag. Men vi ska räkna på klasskassan och se om pengarna räcker till allt. Det vore roligt!
Jag längtar till vintern. Konstigt nog. Kanske för att jag åker utomlands två dagar efter julafton och att det bara är en vecka tills Sälen när jag kommer hem. Varför kan livet inte vara sådär enkelt som det låter i förväg?
För några år sedan var det ju så. Eller det känns så nu. Men då hade man andra problem än de som finns idag. Det känns på något sätt helt galet. Allt är som en bergochdalbana. Ibland är det super och ibland inte. Vännerna, det är det bästa som finns. Vad mycket man kan klaga på egentligen. Så ska det inte vara. Man ska se det positiva och bara försöka förbättra det negativa. Om det bara vore så, kanske är det ändå så det är.
Shorttrack.
Idag ska jag inte heller göra någonting speciellet. Kanske ska gå ut med några kompisar ikväll, men jag får se hur det blir med det. Annars så kanske jag ser en film eller så tillsammans med min syster. Imorgon vet jag inte vad jag ska hitta på heller. Det är det som är det allra bästa med lov. Man behöver inte ha så stora planer.
Jag har precis tittat på ett jättesött klipp på youtube. Det fick mig på bra humör.
Jag har inte tid just nu. Jag orkar inte mer.
Sunrise, sunset.
Kan det vara tvärtom? Jag tror att mitt lilla solsken varit nu. Nu kommer regnet tillbaka igen. Vem vet, kanske kommer solen att visa sig tillslut?
Efter den där lilla kicken om att släppa saker kändes det så otroligt tomt. Varför? Det kanske inte är mitt problem. Men jag vill så gärna kunna göra något åt det. Tomhet. Som en solnedgång. Eller tomheten efter mörkret när solen går upp. Jag trodde inte det skulle bli så här.
Lay your head, lay your lovely head, down on my knee, early morning time. Tonight was alright will you stay once the morning has come? Will the look in your eye be the same once the darkness is gone?
Snälla, något kan du väl ändå göra.
Do you love me? Do you love me, time?
Ica.
När jag kom hem var mormor och morfar här och jag tittade på teve och tog det lugnt. Jag tog en lugn kväll, orkade inte göra någonting speciellt.
Nu har vi äntligen lov som sagt. Det ska bli så himla skönt att slippa gå upp tidigt varje morgon. Men lite plugg måste ändå göras eftersom vi har prov efter lovet.
Just precis fick jag en känsla av att jag verkligen behöver släppa saker. Det går inte att gå runt och fundera längre. Herregud, jag blir galen. Varför håller personen på att reta mig hela tiden?
Nej, jag ska njuta av lovet. Sedan är det bara att gå vidare.
Imorgon kanske jag ska till Ica igen för att hjälpa till. Jag får se hur det blir. Men annars åker jag kanske till Täby. Jag vet inte riktigt. Lov är det och lov ska det vara. Så jag klarar mig, så länge.
It hurts baby, it hurts.
Skoldagen har varit lite halvt bra sådär. Men jag fick reda på mitt engelska prov, har aldrig fått så bra på ett prov förut. Så det va roligt! För er som undrar så har jag fått högsta betyg massor med gånger. Men lite bättre än så tillochmed. På idrotten var våran lärare med en del som inte hade sprungit och vi tjejer hade jätteroligt och spelade Brännboll. Sedan i slutet kom killarna med. Sista lektionen hade vi oförberett prov i So. Inte för att jag tror att det egentligen var ett prov. Det var superlätt.
Jag var som sagt hos doktorn idag. Jag ska göra en magnetröntgen för att se vad det är för fel med mina knän. Jag vet inte, men det känns som ytterligare en lång tids väntan. Men jag fick inflammationshämmande mot ledkapseln och smärtstillande mot det onda. Så nu ska jag äta medicin ett tag framöver. Så det var det positiva!
Sedan åkte jag hem till J. Vi åt tårta och tittade på One Tree Hill eftersom J så gärna ville göra det. Sedan bakade L, Em och Eb en annan kaka som vi åt eftersom det var en ganska liten tårta för sju hungriga tjejer.
Nu gör jag ingenting. Försöker lista ut ett sätt att få föräldrar till Ica imorgon. Jag vet inte hur jag ska lyckas. Men det ordnar sig nog.
Visst betyder det något? Eller det måste göra det. Juste, jag skulle inte tänka. Men jag kan inte låta bli när jag faktiskt blir påmind varje dag. För det är så tydligt. Jag önskar någon kunde säga något.
Födelsedagsbarnet.
Jag har bara en sak att säga! GRATTIS JESSIKA!
Femton år som alla andra nu, inte illa det. Nu var det väl sisådär en tolv år sedan som vi kände varann för första gången. Det är en lång tid. En mycket lång tid. Närmare bestämt 4/5 delar av mitt liv.
Så, jag ska till doktorn idag och får sedan hoppas att jag hinner hem till henne för att fira! Jag vill verkligen! Men tyvärr måste jag ta problemen före tårtan. Det känns otroligt hårt.
En sak till nu, kom jag på. Det finns en person här på jorden. Och personen är speciell. Eller hur? Jag tycker om dig, kompis. Det vet du, inte för att det är sagt med ord. Men bara för att du är den som känner mig så otroligt väl. Jag tror faktiskt på det. Och kom ihåg att jag står alltid här bredvid dig. Du vet, som den där lilla ängeln på axeln. Och då står du på min? För visst är det så det ska vara?
Always by your side.
Cookie time.
Skoldagen var bra. Jag, A, och L hade design som val. Jag och L lekte fotomodeller och fotograferade oss. Sedan ska vi trycka våra foton på en tröja. Det ska bli roligt. Vi snodde kakor från hemkunskapen. Det var gott.
Efter skolan har jag inte gjort någonting. Jag har bara tagit det lugnt. Imorgon ska jag till doktorn med mitt knä. Det ska bli skönt att äntligen få någonting som kanske gör så att det slutar göra ont.
Sedan fyller en kompis år imorgon! Så, om jag hinner ska jag hem till henne efter skolan.
Ja, nu är det snart lov och det känns som om tiden har sprungit fram. På något sätt känns det som att tiden går snabbare nuförtiden. Men jag tror inte den gör det. Galet.
Det är så roligt med temadagen. För egentligen så får ingen vara på någons annans val. Men lärarna tycker om oss, så vi får vara på hemkunskapen och äta hur mycket vi vill gratis. Det är toppen det.
Just nu sitter jag vid datorn och pratar med en vän. Det är också roligt. Faktiskt.
No more thinking.
Så, jag har haft fullt upp de här dagarna men ändå inte gjort någonting. Det tycker jag är bra jobbat... Menmen. Det kan vara bra det med.
Dagen som sådan var ganska bra. Tisdagar är en bra dag. Vi har lugna lektioner och det är alltid lika bra.
Nu vet jag en sak. Jag vet att jag inte har haft fel. Men det är komplicerat. Jag vet inte vad jag ska göra. Men jag tror på det jag ser. Och jag tror jag gör rätt den här gången. Jag tror jag håller fast och låter saker hända och ske som de vill. På sistone har det ändå verkat som att allt händer med mening. Så det kanske gör det den här gången med. Jag ska bara inte tänka för mycket. Men jag vet inte ens vad jag vill. Nej, jag tror jag väljer att bara låta det vara. Någonstans går det alltid. Vart, vet jag inte.
Social.
Igår var det faktiskt ganska okej. Jag och mina kusiner hittade på en egen värld. Där flög man omkring och bodde på stora maskar. Sedan lärde min andra kusin, på tio år, allt om nåt sorts spel. Korten hette jugijo någonting. Jag kan allt, men inte stavningen. Det var mindre roligt. Men jag som är tjej utnyttjade möjligheten att göra två saker samtidigt. Så jag spelade patiens på datorn och pratade med kusinen samtidigt.
Nu sitter jag vid datorn och pratar med en kompis. Em och jag tittade på klipp på youtube när saker plötsligt dyker fram och sedan kom vi in på ett klipp med hypnos. Det var riktigt läskigt! Prova. Sök på någonting med hypnos så får ni se.
Imorgon är det back to school. Men veckan är okej, så det känns bra. Jag får se hur det blir med det hela. Men det är inte slut än. Kom ihåg det.
Middagsgäst.
Innan vi kom hit stannade vi hos några kompisar till mamma och pappa som vi sedan ska övernatta hos. Imorgon ska vi först åka hem och sedan är det fika hos min faster klockan tre. Efter det ska jag kanske se på min systers föreställning. Men jag vet inte om jag ska med. Min ena kusin ska dit med sin pappa. På kvällen kommer de på middag till oss.
Det är konstigt hur mycket man saknar vännerna när man vet att de gör annat. Jag gillar att vara social tydligen. Ibland tror jag inte det. Men jag är verkligen i behov av dem. Jag vill ha en sån där rolig kväll när man sitter och pratar med folk i timmar. Sedan hittar man på något roligt tillsammans. Antingen via datorn eller inte. Det är livet. Men det ändras och för nu får jag nöja mig med det här... Och det går så bra så det.
Friday, I'm in love.
Den här skoldagen var jobbig. Vi har sen lunch och sista lektionen slutar tre. Det är bara sådär allmänt segt för att vara en fredag. Men, trots det överlevde jag hela veckan. Efter skolan gick jag med J och Em till Ica för att handla tuggummi och sedan gick vi hem till Em och tog lite foton och spelade ett spel. Ni vet, ett sånt där gammalt tjejspel som man kunde fnittra i evigheter till. Med lite egna frågor blev det jättekul! Sedan gick jag hem, åt middag och gick sedan ut med några kompisar. Men vi tröttnade och nu har jag kommit hem för inte så länge sen. Det var kallt ute, men med många goda skratt klarar man det ändå. Nu ska jag se på en film på mitt PSP eftersom jag inte vill väcka syster som sover i rummet bredvid.
Äntligen helg! Som jag har längtat! Sedan är det inte så mycket läxor heller. Underbart.
Dagen som sådan var ändå ganska rolig. Några personer som tror att de är otroligt smarta och några som är något mer smarta i kombination är ganska roligt. Vi har allmänt kul tycker jag. Även om sudd i håret och knäckebröd inte är det bästa man kan få på sig. Alltså jag kan inte sluta tänka på leendena. Det känns tydligt. Kanske eller kanske inte? Ska jag vara helt ärlig så skulle jag vilja veta. Men... Det blir svårt. Tro inte att jag är besatt eller något. För det är jag inte. Så mycket kan jag lova.
Future 'n' yesterday.
Igår var jag med A, L, H och J på eftermiddagen. Vi bakade toscakaka och tittade på One Tree Hill. Jag blir alltid så irriterad när det händer saker i en serie som man inte vill ska hända! Det är jobbigt. Sedan tog jag, A och J lite fina bilder och pratade lite innan de åkte hem vid halv sex tiden. Då var hela tosca kakan uppäten, med lite hjälp från mamma och pappa. Köket var städat efter mitt och J's underbara grädd krig. Det var INTE jag som började, eller hur? Så, jag kunde äta middag med mamma och ta det lugnt. Jag bestämde mig för att ta en otroligt lugn dag och inte så mycket som titta på läxorna. Det gjorde jag också. Istället satt jag vid datorn och pratade med några kompisar. Vid niotiden såg jag på Heroes. Egentligen tycker jag inte om det. Men det har blivit ett litet tvång att jag ska göra det. Egentligen ville jag fortsätta att prata med vännerna. Ibland blir det såna där roliga konversationer där tiden bara går utan att man tänker på det. Sånt gillar jag.
Tänk, bara en vecka kvar till lovet! Gud va härligt! Jag längtar otroligt mycket! Men först ska jag och halva min klass packa kassar på ICA för att tjäna pengar till våran klassresa. Det va ganska kul förra gången. Det blir nog bra den här gången med. Min grupp samlade in jättemycket pengar!
På något sätt är jag på otroligt bra humör idag. Jag känner bara för att springa runt och vara glad idag. Varför vet jag inte, men så är det. Lite bra musik sådär. Det är enkelt att få mig på bra humör idag. Trots att jag måste åka till skolan ungefär nu. Men, jag håller ut. Jag lever på alla leenden.
Lucky day.
Mamma ringde till doktorn idag, tydligen tog de prio ett på mitt problem så jag fick tid om en vecka! Det va bra!
Jag har fått tillbaka lite kämparglöd idag. Det kändes bra att inte bara ge upp. Nåt speciellt är det faktiskt. Även om jag har svårt att se vad det är. Det ordnar sig säkert.
Jag har verkligen fastnat för låtar med fina texter. Det blir så mycket bättre då! Ibland känns det som om man är en del av låten. Det älskar jag.
Ledkapselsinflammation.
Jag har ledkapselsinflammation. Det betyder att ledkapseln på knäleden är inflammerad och i sin tur har då hela knäet blivit inflammerat. Jag måste få medicin mot inflammationen. Och idag har vi jogging, jag får absolut inte vara med. Inflammationen kan sprida sig. Inte alls roligt. Aja, jag får helt enkelt titta på dom andra och heja på när dom springer fram och tillbaka. Det är lite roligt. Efter idrotten är skoldagen slut för min del. 12.50, riktigt skönt! Sedan ska jag troligen tillbringa min eftermiddag med min goda vän A. Ni vet, prata on livet och bara ha det allmänt mysigt.
Jag ska snart åka iväg till skolan. Och jag längtar inte. Det är kallt ute på morgnarna. Men jag kan åka buss idag. Det är bra!
Hoppas skoldagen blir lika bra som igår. Jag gillade dagen helt enkelt. Det var härligt. Jag tycker om att känna mig omtyckt. Men det gör väl alla?
Livstärningen.
Nu sitter jag åter vid datorn igen. Idag fick vi slutade tidigare än vad vi skulle gjort och då missade vi matten! Dagen har varit riktigt skön, hade musik på morgonen men gjorde ingenting speciellt. Vi lekte en lek, hela havet stormar men att alla ska upp på stolarna och att en stol försvinner. Sedan flöt dagen på. På eftermiddagen har jag pluggat SO eftersom det är inlämning imorgon och gjort lite franska. Det går nog bra, både med förhöret och inlämningen. Jag insåg också idag att det bara är två lektioner kvar tills vi har matteprov! Det går bara inte! Menmen, läraren kanske ordnar det. Vid halv fyra tiden åkte jag till sjukgymnasten som kollade mitt knä. Hon sa att jag skulle försöka få tid så fort som möjligt hos en ortoped (fick senare reda på att det är en läkare som har hand om ben och armar), men om det inte gick skulle jag till husläkaren. Kanske jag äntligen kan få medicin mot knäet. Jag åkte hem efter det och gjorde läxor. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Min käre far behöver läsa mitt hemprov innan det går att skriva ut. Så, jag får väl göra något annat ett tag.
Skoldagen som sagt, var riktigt skön. Jag är glad att vi är en mycket bättre klass i år än förut. Vi ska ju faktiskt splittras senare! Jag vill inte alls det! Men ändå längtar jag till gymnasiet. Det ska bli skönt att få en helt ny start. Ni vet det där med tärningen jag pratade om förut. En ganska självklar sexa blir det nog nästa år. Idag var nog inte "the first day of my life". Men lite närmare kom jag nog. Kanske en tvåa?
Jag var uppmärksam idag. Och det stämde. Flera gånger. Men jag vet inte. Jag tror jag ger upp nu. Eller kanske en vecka till. Ibland har man dåliga dagar. Jag vill inte ge upp mitt i. Men det är svårt. Kan inte någon tala om för mig vilket som är rätt och vilket som är fel? Kanske någon som kan spå i framtiden?
First day of my life?
Idag ska jag inte heller sluta kämpa. Men jag måste bestämma mig snart för om jag verkligen ska låta det vara eller inte. Det känns inte alls roligt. Och ännu mindre kul blir det eftersom jag känner press. Det känns som om det är början på en ny tid just nu. Antingen tar jag med mig alla in i den nya tiden eller så lämnar jag kvar de som jag tvivlar på. Frågan är om allt verkligen hänger på mig? Det gör nog inte det. Med tanke på alla leenden. Jag borde kanske släppa allt och se vad som händer. Destiny.
Ibland önskar man att det bara kom en sån där dag då allting ordnar sig, jag vet inte om det gör det. Men det skulle behövas. Och lov skulle behövas! Men först är det hemprovsinlämning, matteprov och temadag! Hårt.
Idag ska jag vara uppmärksam, vem vet?
Ett spel?
Jag vaknade tidigt idag. Min syster och jag var ensamma hemma på morgonen och hon började låta i rummet bredvid mycket tidigare än vad jag skulle ha vaknat. Men jag gick upp ändå, det är bara jobbigt att försöka somna om. Sedan cyklade jag iväg mot skolan och först hade vi vikarie i teknik. Dagen var riktigt lugn! Vi var på gymnasiemässa efter lunchen och fick hur många broschyrer som helst av skolorna. Inte för att jag vill gå gymnasium här ute, men ändå. Sedan hade vi slöjd och sedan klassråd. Efter skolan åkte jag med H och E till ett företag där vi lämnade en lapp där de kunde skriva upp om de ville ha salamis. Jag hoppas att vi får några av dom också! Sedan åkte jag hem till mig och gjorde klart mitt hemprov i SO och två mattediagnoser. Nu är det bara en liten hög med böcker på mitt bord! Det känns underbart. Sedan skulle jag steka mat till min syster och hennes kompis, men det gick inte så bra. Ätbart blev det, i alla fall.
Ikväll är det desperate houswifes! Jag ska se! Nu sitter jag bara här vid datorn och tänker. Jag pratar med några kompisar och bara tar det lugnt. Ibland undrar jag hu vissa tänker. Eller om de tänker alls. Det känns sorgligt att vissa inte kan tänka själva utan måste förlita sig på andra hela tiden. Stackars människor.
Livet är som ett spel, ibland slår man högt på tärningen och går vidare. Ibland sitter man fast och inte kommer vidare. Jag tror jag är mittemellan. För just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Antingen släpper jag det eller så gör jag det inte? Usch, jag hatar när val egentligen ligger på någon annan. Det är jobbigt. Om det är rätt eller fel?
Jag ska inte ge upp i alla fall. Kanske betyder det mer än jag tror?
Måndagsbarn.
På eftermiddagen, när de andra hade spanska gick jag, E och H hem till H för att gå ut med hennes hund. Vi gick runt i skogen ett litet tag. Sedan cyklade vi till centrum för att jag skulle ta en spruta. Det gjorde inte så speciellt ont och gick jätte fort så det var skönt. Sedan cyklade vi vidare till några företag som ligger på en väg nära centrum för att försöka sälja Salamis och få pengar till klasskassan. Vi sålde 11 stycken! Imorgon ska vi gå vidare till några andra företag. Jag kom hem vid middagstid och gjorde lite läxor och åt middag. Sedan pratade jag med vänner på datorn och hade roligt.
"Was it love or just something that reminded me of? Something that felt a lot like but it wasn't love?"
Jag älskar den textraden. Lyssna på låten, Come out of the Shade.
En tidig morgon.
Idag har jag en jättebra skoldag! Jag börjar klockan åtta, kanske inte så bra. Jag och mina två kompisar har franska och det betyder att vi inte har språk på eftermiddagen och slutar klockan halv två! De andra börjar nio och slutar tre. Det är en riktig vinst det där. Efter skolan ska jag till sjukhuset för att ta en spruta. Min kompis E bjuder mig på mellis och sedan ska vi ge oss ut för att försöka sälja salamis till skolresan i vinter! Två längtans.
Skolan väntar, kanske man får ett leende idag? Vem vet?
Musikal och längtan.
Idag har jag inga större planer. Jag ska fixa klart några läxor och sedan till gymmet för att träna. Skulle verkligen vilja springa idag. Men nejnej, det kommer aldrig gå. Det är tråkigt men så är det.
Kan det inte bli jul nu? Eller sommar? Jag längtar sådär otroligt mycket. Men det kommer.
Knän, leenden och skola.
En ganska kort resumé på min vecka. Skolan tar upp en stor del av tiden just nu. Det känns som att allt som händer på något sätt kretsar kring skolan. Fritiden tas upp av mina vänner men också av skolan. Nian är ett jobbigt år. Den här veckan har varit som alla andra i princip. Måndagen tillbringades på min mammas jobb med en kompis. Vi arbetade ihop pengar till en skola i Thailand genom att dricka alldeles för mycket varm choklad och sortera böcker och tidningar. Tisdagen och onsdagen flöt på som vanligt. På något sätt blir man glad av vissa personer. Såna som bara finns där för en och betyder mycket utan att de ens fattar det. När mina vänner ler på morgnarna vet man att dagen går snabbt. När gamla saker blir som bortblåsta och det roliga kommer fram blir man glad. Torsdagen var enligt mig en halvbra dag. Engelskaprov på morgonen och sedan idrott efter lunch. Jag har i vanliga fall inget emot styrka och kondition men i regn och kyla är det inte så otroligt roligt. Vi sprang och gjorde vårt bästa för att inte frysa. Att hoppa upp och ner, springa, situps och liknande på en blöt fotbollsplan är inte särksilt mysigt. Vi klarade i allafall oss igenom lektionen trots blöta kläder. Jag vaknade på morgonen därpå med jordens värk i knäna. Konditionsträningen var tydligen ingen höjdpunkt för mitt trasiga knä. Att då hoppa på det andra benet var inte heller särskilt bra för mitt hela knä. Det hela slutade med svårt att gå i skolans trappor och enormt ont. Att inte kunna sitta eller stå på samma sätt en längre tid är ansträngande. Jag skulle behöva ett av de där leenden nu. Kan någon ge mig ett?
En regnig dag i oktober.
Höst, höst och höst. Idag verkar vara en typisk höstdag. Det regnar mot rutorna och vinden viner i de gula löven. Det är helg och jag har en stor hög läxor bredvid mig på skrivbordet som alla måste bli gjorda kommande dagar. Det är inte roligt och jag orkar verkligen inte ta tag i de just nu. Jag har bestämt mig för att lägga de åt sidan idag och unna mig själv någonting. Jag ska skriva in texter från de blå skrivböckerna lärarna ger oss till datan, istället för att räkna matte. Att lämna in saker handskrivet är inte min grej. Jag vet inte, men det blir alltid fel på något sätt. Jag föredrar datorn. Det blir mer neutralt då.
Gårdagen var en ganska tråkig fredag. Det hände inte mycket, jag tittade på film och somnade vid tolvslaget. Skolfotona landade i brevlådan igår. Som vi har väntat! Någon timme eller så satt jag och mina vänner framför katalogen och bara tittade. Det är alltid lika roligt att titta på någons misslyckade min eller på lärarna. Vårat klassfoto blev bra iår. Förra året såg det helt fel ut. I år ser vi alldeles normala ut och det glädjer mig. Vi är glada helt enkelt.
Jag och min vän.
Vi skaffar en blogg!
Så sa min kompis igår kväll och jag höll med. Därför gjorde jag det. Jag kan ingenting om sånt här, men jag får lära mig helt enkelt.
Jag heter Johanna. Jag är 15 år gammal och lever ett allmänt vanligt liv, det kretsar kring skolan och vännerna och inte så mycket mer.
