Åre.

Imorgon åker jag till Åre. Det ska bli så himla härligt! Jag längtar verkligen och nu när packningen är klar blir det lite extra verkligt. Det enda jobbiga med att åka till Åre är att bilresan. Nio eller tio timmar brukar det ta. Vi brukar stanna i Ljusdal för att äta lunch, handla lite godis och sträcka på benen. Sedan är det bara att sitta still de timmar det är kvar. När det slår lock för öronen och det enda man ser är vita träd och berg vet man att det börjar närma sig.
Vi bor i en liten stuga eller det är en stor stuga och man kan säga att vi bor i en lägenhet av stugan. Men det är egen del liksom. På lördagkväll kommer mina kusiner upp och hälsar på eftersom de varit i Åre under sportlovet.

Jag ska åka så mycket skidor jag bara hinner och kan! Taggad till tusen, för tillfället. Mina skidor jag fick i julklapp är så bra. Jag glider förbi nästan alla med dem på. Haha.

Tänk vad konstigt det är med tid. Det känns som om det var nyss jag senast var i Åre. Men ändå en evighet sedan. Det är faktiskt ett år sedan. Ett år är både en kort och en lång tid. Det känns ibland som en evighet men ibland som en jättekort tid.

Ha det bra här hemma nu. Jag åker många mil norrut och hoppas att komma hem till våren. Tänk vad underbart, gå från snö till blommor och värme. Önsketankar, å andra sidan.

Tjugonde april 2009.

Idag måste ärligt talat ha varit jordens mest effektiva dag. Till skillnad från alla andra kvällar och dagar det här lovet har jag bara varit hemma, och tagit det lugnt. Eller tagit det lugnt är fel. Jag har pluggat all franska, matte, städat mitt rum även alla lådor, packat, lagat lunch, sett på OTH, fixat med några kuddar åt farfar, lagat middag, handlat och tvättat en tröja. Sedan kom syster hem och vi bakade chokladbollar, men jag har också njutit av musiken från min älskade Lila iPod. Och datorn. Självklart.

I kväll nu när jag var klar med middagen ser jag ett kuvert adresserat till mig på bänken. Från sjukhuset. Jag har fått tid för operation den 20 april. Den tjugonde april. Verkligheten närmar sig, läskigt nog. Det känns i alla fall ganska skönt att få det gjort nu. Innan det ska jag verkligen prestera på idrotten och träna som en liten galning bara för att rehaben efteråt ska bli enklare. Jag har räknat ut att sedan april/maj förra året har jag haft fem olika läkare och liknande om man räknar med sjukgymnasten. Först en läkare som skickade mig till sjukgymnasten. Sen en annan som skickade mig till magnetröntgen och röntgenläkare väl där. Efter magnetröntgenen remisserade min andra läkare mig till min ortoped. Ortopeden blir även den som opererar mig i april. Så sjuk man genast känner sig när man ser till antalet doktorer. Men så frisk man ändå känner sig när man tänker på hur det är.

Åre. Åre, det lilla söta huset och de stora backarna. Och bra snö! Jag längtar väldigt mycket! Det känns ändå lite tråkigt att åka ifrån alla mina vänner och inte träffas på en vecka. Men skidåkningen längtar jag enormt efter. Lite motigt känns det allt. Vissa har man inte sådan kontakt med att man hörs så ofta. Man ses i skolan, pratar men för att hålla kontakten är det datorn som gäller. Eller så. Det borde inte vara så!


A purple day.

Det är lov. Och jag har inte haft tid till datan förens idag, onsdag.
I lördags var jag i stan med A, Eb och J ett tag. Vi tittade runt lite, men jag hittade inget. På kvällen pratade jag med J och vi bestämde oss för att sova över. Hon kom hit, vi hade roligt och tittade på film. På morgonen när vi vaknade åkte jag till Täby. Där handlade jag en jacka, två tröjor, ett ryggskydd, underställ och vantar till Åre. Jag tittade även på en iPod och fann att den lila var fin. På kvällen sov A över hos mig och vi såg en film.
Tidigt på måndag morgon åkte jag med min syster till mormor och morfar. Vi spelade kort och hade det trevligt. Åt got mat och bakade innan vi åkte hem på tisdag kväll.
Mormor och morfar bor två olika tågresor härifrån. Och en tunnelbane-tur. Det är så intressant med det sista tåget för ibland går det hela vägen till Göteborg och ibland inte. Göteborgstågen brukar vara ganska ofräscha medan de andra är hypermoderna och fina. I måndags hamnade vi på ett Göteborgståg med helt nya säten och kupén var jättefin. Då önskar man att vårat tåg här ute också vore så...

Idag vaknade jag vid nio tiden men gick upp vid tio. Under alla dagar lovet har varit än så länge har jag gått upp runt åtta. De flesta gånger har jag vaknat då, ibland vaknat av klockan. Men idag bestämde jag mig för att sova ut. Det var skönt! I morse messade J mig och hon kom hit efter lunch. Vi lagade våfflor och såg film.
Vid fem tiden ringde mamma och vi bestämde att vi skulle mötas i Täby. Jag tog tåget, lyssnandes på mitt urusla headset. Vi gick till Applebutiken och jag köpte en lila iPod! Så ÄNTLIGEN, slipper jag vara utan min älskade iPod. Jag har verkligen saknat den, även om min silvriga aldrig mer kommer tillbaka. Men den lila är minst lika bra! Den är ju till och med fyra gigabyte större än min gamla! Åh, my love!


Holidays isn't time to study.

Det finns en sak att säga en sådan här fredag. Lov. Lov!
Idag har skoldagen verkligen varit lugn och till och med slapp. Vi började med bild och jag gör en fågel. Den är gjort i gips, av en ballong och med en gullig näbb. Fötter ska också komma på plats. Fötter på en fågel?
Sedan var det dags för film. Utan lärare. Det resluterade i att det var mest prat och liknande. Men nu har man i alla fall sett filmen som vi läst bok på. Det vill säga, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Helt okej film, faktiskt.
Sedan var det lunch. Mattelektionen för de som går tillsammans med vår klass fick börja en halvtimme tidigare än vi som går i en blandad grupp. Så vi var där inne ett litet tag innan våran matte började. Geomteri, och bråk.

Efter skolan gick jag hem till Eb. Jag, Em och J gick långsammare efter de andra eftersom Em's ben inte mådde så bra. Vi försökte lifta med Närbussarna, men icke. Det blev promenad. Hos Eb åt vi kladdkaka och mellis. Sedan såg vi på film. I kväll ska jag ta det lugnt, vila, som lovet mitt är till för.

Till höger om mig ligger nu en hög. Böcker, papper och skrivblock. Läxor, till Åre, dit jag åker vecka 10, efter lovet. Den mäter säkert över tjugo centimeter vilket känns något motigt då jag helst skulle vilja slippa läxor under lovet. Men hellre beta av lite nu innan resan än att sitta i stugan på kvällarna och plugga. Trött efter en dag i backen och förmodligen med värk i knät. Fast lovet ska verkligen inte gå åt till läxorna. Vila, vänner och så. Mycket bättre.

Eight's a nightmare.

Nu har El varit här hela dagen och hon gick hem för kanske en halvtimme sedan. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, det är så mycket som man måste prata om när man inte setts på någon månad eller så. Sedan spelade vi lite kort och åt middag. Det var mysigt och roligt!

Imorgon börjar jag vid åtta. Nej, kom jag på! Vi börjar faktiskt nio imorgon! Nio! Åh, så extremt underbart! Jag som hade sett "fram" emot att ställe klockan på 06.05 och masa mig upp ur sängen halvsovandes. Med tunga ögon och hjärnan någon helt annanstans. Kvar i drömmarnas land och under duntäcket. Men imorgon, räcker det med 07.05 som tid. Då kan jag ta det lugnt också. Så underbart!

Idag har det varit en rolig dag, borsett från att min iPod fortfarande är borta och att jag inte kan hitta mitt engelskapapper. Det måste vara i skolan, whatever.


Down in the past.

Nufötiden springer inte tiden iväg. Den åker med hastigheten av ett jetplan. Det känns i alla fall så. Idag började jag sent, halvtio. Det var matte då. Vi skulle göra ett nationellt träningsprov för att se hur det blir senare. Alla tjugofem elever från fyra klasser satt runt salen och läraren drog upp ett namn. Då skulle man lösa sitt tal, muntligt, inför klassen. Från min klass är vi fyra stycken. Tre blev dragna, av kanske sju totalt. Jag var inte en av dem. Som tur var.
Dagen fortsatte med språk, jag fick "Excellent" på mitt muntliga förhör och därefter idrott. Vi spelade innebandy med en annan klass vilket inte var jätteskoj. Men, det funkade!

Nu efter skolan så har jag sett ett OTH avsnitt och för tillfället väntar jag på min kompis El som ska komma hit. Det ska bli kul eftersom vi inte setts sedan innan jul. Tänk vad tiden går åt till annat.

Jag minns dåtiden så enormt väl. Men ändå känns det som en evighet sedan. Jag minns mina och El's somrar, våra roliga dagar och när vi sov över. Det var bra tider. Tider som ska komma tillbaka!

My beloved iPod.

Vilken dag det har varit!
Morgonen började väl helt okej. Som en vanlig morgon. Första lektionen var musik, vilket jag faktiskt gillar. Konstigt nog, eftersom det var det ämne jag alltid trott skulle vara mitt sämsta. Men icke. Sedan var det tid för engelska, sedan svenska. Efter lunchen var det NO, och jag fick tillbaka projektet. Jag är inte missnöjd alls. Men läraren är en sådan fel-sökare. Varenda litet fel prackar hon ner på. Sedan efter sista lektionen vilket var matte, kan jag inte hitta min iPod. Min älskade iPod. Den var inte i skåpet, jackan eller väskan. Jag måste, på något omjöjligt sätt, ha lyckats tappa den. I alla fall så måste den ha ramlat ur min ficka. När, hur eller var vet jag inte. Eller i skolan, någonstans vet jag. Men den är nu borta, and I'm going to miss it!

Jag kom hem så sent som fyra idag. Varför, vet jag inte. Då tittade jag på ett OTH avsnitt och har sedan pluggat franska och lite så. Gjort SO också. Sedan kom min lille kusin på fyra år hit  och hälsade på mig en stund. Vi pratade lite och jag fick en bamsekram innan han gick. Lillasyster, ett och ett halvt ropade glatt "hej" på allra sötaste bebisspråk i samband med kramen. Antagligen ville hon också ha en kram. Kylan trotsade jag dock inte. Hon får en kram, en annan gång.

Ache.

I går natt hände något jag aldrig varit med om förut. Jag låg i min säng och hade precis släckt. Klockan var väl sisådär en halv elva och jag tänkte somna tidigt. När jag väl har legat i sängen ett tag känner jag hur det börjar göra ont. Mitt ben. Mitt knä och det bara fortsätter. Hur jag än vrider och vänder på mig gör det ont. Det drar mot hela insidan av låret och längs knät. Även under knäskålen. När jag legat så här i kanske femton minuter känner jag tårarna bränna i ögonen, det gör ont och jag vill inte längre! Jag funderar på att gå upp, men värken hindrar mig. Funderar på att ta en tablett, men kommer på att jag då måste hämta vatten. Det hela slutar med att det långsamt lägger sig och jag somnar tillslut.

Idag har värken legat på lut, på så sätt att det känts men inte riktigt brutit ut. Vi hade ingen lärare i NO i morse, teknik därefter, språk och sedan SO. Efter det hade vi slöjd och slutade sedan. Dagen har gått väldigt fort och det kändes ganska bra, faktiskt. Efter skolan åkte jag hit med J. Vi tittade på OTH och målade naglarna innan jag hjälpte henne lite med matten eftersom de har prov imorgon.
Nu ska jag snart gå till min säng, för att inte riskera att somna så där sent. Jag känner faktiskt hur smärtan börjar leta sig fram nu, så om nån timme kanske jag ligger där, utslagen av smärtan... Nej, det hoppas jag inte.

Ibland går inte allt som man vill.

Simningen i morse. Eck. Klockan på 06.00. När jag vaknade insåg jag misstaget. Varför gå upp så tidigt när det enda man behöver göra är att äta och klä på sig. Sminka sig innan simning är ju en dum idé. Samma sak som att fixa håret. Så jag hade gott om tid. Jag tog också ett tidigare tåg för att hinna byta om innan åtta, men när jag och A kom till simhallen var dörren låst. Det är lite roligt med Simhallen, för min gamla simskolelärare jag hade när jag var sex år känner fortfarande igen mig, och hälsar.
Vi tjejer skulle ha simning åtta eftersom det kommit önskemål att simma tjejer och killar var för sig. När vi kom in visade det sig att klassen vi skulle simma med's tjejer inte alls var där. Det var vi i klassen och två till. Det var lite tråkigt eftersom vi började nio egentligen.
På Hemkunskapen efter idrotten lagade vi mat, jag, J och Eb tillsammans. På SO lektionen pratade läraren. Efter ett litet tag visar det sig att killarnas simning skulle börja elva och att de därför skulle gå tidigare från SOn. När vi väl slutat och pratat med lärare, rektorer och liknande om att få gå hem visade det sig att killarna också slutade. Samma tid och vi fick börja en timme senare! Det var lågt. Riktigt lågt till och med.

Efter skolan, vid tolv åkte jag till Em med H, Eb, J och Em själv. Vi fick skjuts av Em's farmor eftersom hon har lite svårt att gå pågrund av sitt opererade ben. Där så spelade vi RappaKalja och hade lite kul. När vi skulle låsa in Eb på vinden plingade det på dörren och det visade sig vara budet med chokladasken vi köpt till Em som en liten uppiggande present! Det var ganska kul faktiskt. Sedan gick jag till sjukgymnasten och åkte sedan hem. När tåget var mellan stationerna, alltså på mitten stationen här man i högtalarna en röst säga "Det finns ingen ström till nästa station, ni som ska dit gör nog bäst i att gå". Jag gick lydigt av, mötte min mamma, och vi ser tåget åka i väg bakom oss. Herregud.

A day is gonna come.

Det känns som om det alltid är måndag. Alltid går helgen så fort och det blir veckodag igen. Nu är det just den där tiden när det snart blir en vanlig vecka igen. I alla fall så är jag nöjd med min snälla-helg.
I lördags så var jag bara hemma och på kvällen åt jag middag med min pappa, vilket inte händer så ofta. Sedan såg vi Melodifestivalen tills mamma och syster kom hem från fotbollscupen. De hade tydligen förlorat finalen, så det var bra jobbat i den iskalla luften. Jag somnade sedan och drömde om ett stort hus. Ett sextiotals hus med mörka, bruna färger. Det hade en massa våningar och vi hade flyttat dit med släkten. Konstigt var det i alla fall.

Jag vaknade i morse av ljuset från mitt fönster, gick upp och satte mig vid TVn. Det var skidåkning på och Sverige hade nyss vunnit ett VM-guld. I skidskytte i och för sig, inte alpint. Verkligen ett flopp-VM när det förra vanns till 90 procent av svenskar. I alla fall på damsidan.
Sedan messade A mig och vi bestämde oss för att ses. Så hon kom hit och vi såg film, spelade kort och pratade. En välbehövlig dag.

Imorgon är det skoldags igen. Jag börjar åtta. Åtta, med simning, vilket betyder att jag ska gå hemifrån kvart över sju för att hinna med tåget. Det är lite jobbigt imorgon. För vi tjejer har simning åtta, killarna har det på vår ordinarie lektionstid. Och vi har håltimme. varför dela på det? Snälla..

Kärlek.


En bild säger mer än tusen ord.

February 14th.

I dag är det den fjortonde februari vilket bara betyder en sak. Det är Alla Hjärtans dag. I veckor har affärer varit pyntade med rosa och röda hjärtan, men söta nallebjörnar med texter som "Jag älskar dig" på. Det hör liksom till. Men egentligen är Valentine's day ingenting för mig. Lite godishjärtan och choklad är maxgränsen. Det är ingenting att fira, om än det nu är en gullig helg. Det känns som en tid för människor att handla godis eller köpa rosor på. Ingenting speciellt alls. Men i alla fall, idag är det den fjortonda februari. Mitt i februari, exakt.

Idag har jag inte gjort någonting speciellt. Mina vänner hade alla i princip andra planer. Ganska skönt att ta det lugnt också. Det behövs. Mitt ben, eller mitt sprutmärke, gör ont. Det känns som ett blåmärke som någon slår på hela tiden. Det är extremt irriterande. Äsch, jag ska inte klaga.

Det är ju faktiskt en helg för snällhet och glädje idag. Så därför ger jag några hjärtan till alla mina underbara vänner, till min älskade familj och till några andra. Det passar ju faktiskt in.

Atroskopi och italienare.

Alla hjärtans dag är här. Dagen då man ska visa alla sina nära och kära lite extra omtanke, när man ska ge alla ensamma en kram, och bara vara allmänt snäll. För mig är den här dagen grå, en halv centimeter snö på taken och ishalt i backen. Men det kanske kan bli en bra dag ändå. Bortsett från det att mina föräldrar och min syster åker bort ikväll. Bort på en fotbollscup i kylan och jag blir hemma kvar. Men då kanske jag kan hitta på något!

I torsdags blev det bio som sagt. I taket lyser stjärnorna. Vi slutade redan vid kvart över elva och åkte tåget in. Lunch på McD bestämde vi. Vi satt där ett tag, då kommer en skolklass, killar, italienare in på restaurangen. Vi konstaterade snabbt att det är en myt att italienare är snygga men fick syn på en, lite sötare kille. Vi sitter där ett tag och helt plötsligt kommer killen, och fyra andra till vårat bord. På dålig engelska säger han "Do you want to go shopping?". Vi svarade ja, och från två till innan tre gick vi runt med fyra italienska killar som kollade på kläder. De kunde ingen engelska, men kul var det! En bild fick vi också med oss.
Det här är sådant som inte händer. Som händer en gång eller inte ens det. Och saken var ju den att vi pratade om dem innan. Herregud!

Fredagen började på sjukhuset. Doktorn kunde inte konstatera felet utan bestämde sig för att spruta in ett medel i mitt knä, som skulle bedöva. Han sprutade in det i muskeln och gjorde det fortfarande ont då skulle utredningen fortsätta. Jag gick runt i korridorerna med kala väggar och stod på ett ben, hoppade och böjde på benen. Det gjorde ont och han bestämde sig för Artroskopi. Det har jag nu insett, är som en mindre operation men man sticker i princip bara hål på huden utan att skära. Man för in en liten kamera i knät som man sedan undersöker lederna med. Skulle man hitta något fel kan man klippa av det, utan att skära upp. Det han kan göra är att se så att det inte hänger något löst i leden, något som inte ska vara där, eller något annat. Jag ska sova under tiden. Det tar några dagar eller så innan man blir riktigt återställd. Fast jag kände att det skulle vara värt det. Hoppas det.

Bio.

Kvällen lider mot sitt slut. Den har varit bra! Så mycket bättre än eftermiddagen. Middag hos farmor och farfar och sedan lite plugg. Men jag har även hunnit med lite roliga saker.
Just nu dricker jag en kopp med té och ser på youtube filmer.
Imorgon kanske vi ska åka in på Bio. Eftersom idrottslektionen är inställd så slutar vi tidigt. Redan kvart över elva! Så då har vi tid till en färd till stan efter skolan. Det vore kul! Vi tänkte kanske se I taket lyser stjärnorna eller Australia. Båda verkar bra så det vore mycket roligt! Allt avgörs imorgon..

I alla fall så saknar jag min Em väldigt mycket och hoppas att det onda försvinner snart!

Hope.

Förlåt J för att jag glömde ditt knä också! Självklart ska du stå med där i listan av problem, och nu blir det ju bara tydligare och tydligare. Att det är något alltså.
I alla fall, idag så började vi vid tiotiden. Det var riktigt skönt att vakna vid åtta och veta att jag inte behöve gå upp förrän en timme senare. Visst, jag vaknade såklart sju. Och somnade inte om sedan. Eller lite halvt sådär. Engelska tio, sedan svenska. Efter det NO. På NO lektionen var det bara vi tjejer där, förutom H och Em som var borta. Så det var lugnt och skönt. Sedan så messade Em och vi gick ner och mötte henne och hennes onda ben. Lilla gumman!
Matte som sista lektion. Därefter gjorde jag sällskap med L och Eb till stationen och åkte sedan hem. Såg klart en film, gjorde matte och nu ska jag skriva engelska. Eller göra franska. Eller, någonting.

Allting är inte hela tiden som man vill att det ska vara, som man önskar och som man hoppas. Men för en gång skull, är det för mycket. Upp och ner. Hela tiden. Ibland tror jag, ibland inte. Men fy vad jag önskar att det fick ett slut. Kanske är det slut nu, eller så är det bara början på något... I alla fall, så hoppas jag..


Tuesdays, far away from weekend.

Fy Johanna. Bättra dig. Varför är det så att man kommer i perioder då man skriver ofta, mindre ofta eller aldrig?
I alla fall, helgen blev ganska bra tillslut. Lördagen var jag hemma med gästerna och vi åt god middag. Sjöng lite singstar och sådär. Men jag smet iväg ett tag ändå. En välbehövlig tid framför datorn och med min vän på andra sidan rymden. Några kilometer, eller mil, men ändå.

Veckan började med en lugn måndag. Nationella proven är avklarade för första perioden. Vi började nio med hemkunskap vilket är väldigt segt. Väldigt segt. Följt av SO och sedan musik innan språket. Egentligen brukar vi ha idrott den där tiden mellan SOn och språket. Men igår, musik. Vi gjorde olika dramaövningar och det var bara vi tjejer där. Och R. Och läraren. Det var ganska kul faktiskt. Efter språket gick jag med Eb hem till Em där A också var. Vi pluggade matte till provet på fredag. Prov. Matte. Usch. Det är ändå inte så svårt!
Idag så missade jag tåget precis och gick därför hela vägen hem. Det tog mig 25 minuter att komma från Centrum till mig. Det var skönt, faktiskt, med en promenad. Väl hemma så gjorde jag lite engelska och så.

Idag opererade Em sitt knä. Det gick bra, men hon fick sova kvar på sjukhuset. Det måste verkligen vara något med oss och knän, jag, A och Em har alla haft problem. 
Dagen har varit bra. Många glada miner, och få var vi. På många lektioner var vi inte mer än tio stycken av våra vanliga arton. Det var lugnt och stillsamt. Då och då inte heller så mycket arbete utan mer, lite roligt. Roligt.  

A!

Igår sov jag över hos A. Vi åt tacosmiddag och såg på film. Jag tror vi såg fyra filmer! Det var bara bra filmer också! Sedan somnade vi vid elvatiden och vaknade åtta. Lite konstigt, men vi var dödströtta tidigt och inte ens en massa godis kunde hålla oss vakna. Det var mysigt!
Efter det åkte jag med min familj till Ikea. Vi tittade mest men jag köpte en lampa och ett överkast. Och en ram, för den delen. Nu på kvällen ska vi ha gäster. Det är verkligen inte det jag mest vill just nu. Det var en mysig filmhemma kväll med mjukiskläder jag hade sett fram emot. Inte en kväll med små gäster. Plus att min syster är borta. Jaja, det blir nog bra..

Den här veckan har gått så emormt fort trots proven vi haft. Och snart är det liksom sportlov! Sedan åker jag till Åre. Åh, jag längtar!

Nightmare.

I natt hade jag en mardröm för första gången på länge. Jag, J, A och Em satt på ett pendeltåg. Förbi oss gick en massa människor som alla tittade på oss. Sedan hoppade vi av pendeltåget och efter ett tag var vi framme vid ett hus. Det var vitt och låg precis vid en bergssluttning och var väldigt modernt. Av någon konstig anledning lät vi det vara släckt i huset och gick in i en garderob. Vi tände lampan där och hade kul. Efter ett tag knackar det på dörren och jag springer ut, glad. Där står en ung man med svart lång jacka och håller fram en tiokrona mot mig. Jag drämmer igen dörren och ropar på mamma och pappa. Dörren går långsamt igen och jag fortsätter ropa på "Sofia, Melinda och fler". Mannen stod kvar där och jag blev rädd. Sedan vaknade jag.

Vi började halvnio idag med Nationell Uppsats i svenska. Det gick bra, eller jag kan inte säga vilket betyg det var emot utan bara att jag är relativt nöjd. Det känns bra. I skolan hade vi bara två lektioner efter provet. Sedan gick jag hem hit med Eb och J och vi bakade kladdkaka och tränade till danslektionen.

Nu somnar jag nästan, mina ögon faller ihop och jag ska bara ta det lugnt i kväll. Allt plugg är klart också. Lovely.

Sleepover.

Igår sov jag över hos J med Em och A. Även Marcus var där ett tag. Först skulle vi laga pastasallad. Det hela började med att kastrullen var överfull med vatten. Sedan blev det lite väl mycket pasta och den lyckades på något sätt brännas fast i botten. Mitt fel? Haha, i alla fall så lyckades vi få bort det svarta brända i botten och resten av pastan var okej. Under tiden blev det lite, ja, mjölkrig. J och A fick mest på sig även om jag också var med. Sedan skulle vi äta våran pastasallad vilket istället blev pasta, och hade man tur fick man en bit kyckling. Efter städning av mjöl såg vi filmen "Hide and seek". Det var en psykisk film, en sån där film som lägger sig i bakhuvudet. Den var inte en hoppa-till-film men ändå lite kuslig. Jag gillade den starkt!

I morse vaknade vi vid sjutiden och åt frukost och se. Vi hann även se en bit på en finsk-svensk film, haha. Innan vi traskade iväg till skolan. Kul!

Tåg, tåg och tåg.

Morgonen. Tågen. SL. Kaos.
I morse när jag vaknade tänkte jag att jag kanske inte skulle ta det tidiga tåget istället. Liksom, jag kan ju inte gå hemifrån 50 minuter innan jag börjar. Tankarna vandrade runt i huvudet. Men sedan tänkte jag på A och smsade henne. Frågade när hon skulle komma till stationen och så. Hon skulle komma vid 25 samtidigt som mig. Så då bestämde jag mig för att faktiskt ta det tidiga tåget ändå. Jag gjorde det. Och när jag kom till stationen där vi skulle mötas så var inte hennes tåg där. Men jag tänkte bara att det skulle komma. Efter ett tag så hör jag rösten i högtalarna. Den talade om att alla tåg var inställda. Att A's tåg var inställt. Och hon fick snabbt ringa sin mamma och jag kunde lugnt vandra till skolan. Skulle jag inte tagit det tidiga tåget skulle jag inte kommit till skolan i tid. Sån enorm tur man kan ha. Och vilken otur A hade. För det var första dagen på hela året tågen krånglat på morgonen. I alla fall, vi båda kom i tid och hann till provet.

Alla nior har nog varit lite rädda över de nationella proven. Att de ska vara super-svåra och en död. Men det var det inte. Det första svenska provet var ganska enkelt. Inte jätte, inte för. Det var ganska lagom, men fortfarande ett prov vilket gör att trots lättheten känns det ändå lite sådär efteråt. Jag ska inte klaga. Nu är det i alla fall gjort. Härligt.

Och ikväll ska jag sova över hos J! Det ska bli mysigt och roligt.


Nu gäller det!

Idag så har jag ont i knät. Alltså inte lite ont utan ONT! Det känns när jag går i trapporna. När jag sitter med böjda ben och lite då och då. Jag som verkligen hade hoppats på att det skulle sluta nu.. Att det liksom skulle ta slut på värk för det kan ju inte göra ont i all evighet. Jag ska i alla fall till ortopeden den fredagen den trettonde. Hoppas han är ett geni och kommer på vad som är fel och vad det finns att göra med mitt stackars lilla knä. Antagligen finns det inget att göra. Typ, vila. Vilket känns som den sämsta rehaben som finns. Vila, liksom. Det hjälper ju inte någon förutom det att man blir trött och tråkigt av att inte få träna. Naturlig rehab är inget för mig.

Nu ska jag titta till tågen imorgon eftersom jag verkligen inte kan och inte vill ens riskera att komma försent till nationella provet imorgon. Det är liksom så äkta, att komma till tåget vid halv och höra den perfekta rösten tala om att tågen är försenade. Det skulle vara en katastrof om man kan säga så. Därför planerar jag att ta ett tidigare tåg imorgon. Så att jag i allra värsta fall kan gå till skolan om det skulle behövas. Inte för att jag skulle hinna det ändå. Utan i så fall skulle jag cykla. Ishalka och cykel känns som en dålig kombination. Eller fråga min för tillfället något sjuka farfar om skjuts? Äsch, det kommer säkert inte bli så. Jag som är tidspessimist kommer komma till skolan vid tjugo i. Sitta där ensam och bara titta ut i det tomma intet för att sedan inse att det andra tåget visst skulle varit okej att åka med. Men vad gör man inte, för ett litet prov.

Tre?

Vi hade tydligen halv studiedag idag vilket jag, som brukar komma ihåg allt, inte alls hade kommit ihåg. Det var inte så illa att få slippa sista språket trots allt.

Idag har vi haft tre lektioner. Oj, det låter fel att bara säga det! Tre lektioner liksom. Från nio till tre? Eller fyra med språket då. Först var det hemkunskap och för tillfället är det väldigt diffust för mig. Reklam hit och reklam dit. Jag vet inte riktigt. På SOn arbetade vi med projektet. Att bygga upp ett nytt samhälle. Men jag är nästan klar så vi började titta på länder till nästa uppgift. Vi ska göra en resebroschyr. I alla fall, på idrotten - handboll och därefter åkte jag tåget hem.

Tills nu ungefär har jag gjort NO. Och lite annat, tittat lite på det svenska nationella uppsats provet och så. Imorgon gäller det!

Tårta!

Marsipantårta. Vi åt en bit var nyss av den som skulle räcka till tio personer varav vi var fyra. Alla här är sjuka. Kusin har öroninflammation. Farmor, farfar och farbror har influensa och jag och mamma har också varit sjuka. Men nu är vi friska!
Idag har jag pluggat, pluggat och städat och sådär. Lite helgsysslor.

Idag lagade jag också middag! Jag, middag... Det låter inte som världens bästa kombination men det fick betyget 'fantastiskt gott' av mamma. Vilket var ganska bra då hon brukar laga maträtten. Det var kyckling med kokosmjölkssås och lite grejs. I och för sig var det läxa i hemkunskapen att laga mat. Så det fick bli idag eftersom jag varit sjuk.
Det känns så konstigt att säga, jag varit sjuk. Det har inte hänt på länge. Men då och då händer det som man inte vill. Bara att vänja sig vid det. Jag lever ju!

En sak till, mitt knä! Det har börjat göra ont i själva benet. Alltså nedanför knät på sätt och vis. Det sitter ett ledbansfäste där och om jag trycker där så gör det enormt ont! Måste vara från tryckvågen.. Så det kan gå.

A nearly dead cellphone.

Nu är det söndag, och klockan är 14.14. Jag vaknade vid niotiden i imorse. På något konstigt sätt hade jag haft ner min ena kudde på golvet så att den låg bakom mitt nattduksbord kanske två meter från sängen! Jag vet inte hur den kunde ha hamnat där. Kanske spökade det hos mig i natt. I alla fall, så gick jag upp vid niotiden.
Jag städade på morgonen och bytte lakan i min säng. Så nu är det bara dammsugningen kvar i mitt rum innan det är som nytt och fint igen. Även lite matte har jag hunnit med.

Det är första februari idag. Det betyder bara en sak för mig. Att det snart borde bli lite varmt. Och veckan som kommer är ingenting jag sett fram emot. Det är en monstervecka. Två prov. Två nationella prov. De där proven man fruktat sedan högstadiets början, är nu här. Det finns inte så mycket att säga. Ärligt talat. Men jag tycker torsdagsprovet blir det "roligaste" av de två. Då ska vi skriva en uppsats. Under tre timmar. Fast det kan vara ganska kul. Bara inte nervositeten kommer och förstör. Äsch, det är inte hela världen.
Nästa helg, efter proven måste jag också plugga en massa med tanke på att vi har NO inlämning och matteprov den veckan. NO:n är jag klar med. Men matten är desto mer svajig. Fast jag måste ändå titta vidare på NO:n. Så att den blir ännu bättre. Sedan är det en till sak som jag måste, verkligen MÅSTE göra. Det är dels att lämna in min älskade mobil till lagning eftersom den hackar var och varannan sekund och inte mår så bra efter kylan i Sälen. Den la av i backen någon gång. Stod och spelade introduktionsmusik hela dagen tills batteriet tog slut och jag kunde inte göra något åt det. Nu beter den sig också konstigt. Den stänger av sig med jämna mellanrum. Ganska täta också.
Sedan måste jag köpa ett par skor! Ett par skor man inte halkar runt  i så fort man går någonstans. Lite sent kanske när man bara längtar efter sol och värme och vet att den kan vara här om ett tag. Fast jag har hört att det ska bli kallt, inte varmt. Emot alls viljor. Tänka sig.

RSS 2.0