Skumtomtar och turkosa vatten.
Jag vaknade vid åtta tiden i morse av att Em skickade ett sms. Sedan hade jag svårt att somna om. Jag kom på igår kväll att jag, smart som jag är, hade glömt mattepapprena och när jag vaknar kommer mamma med idén om att vi ska åka till Eb och låna dem. Så fram tills nu har jag suttit och räkna matte, hästar och motorcyklar och relativa frekvenser, komplementhändelser och allt som hör statistiken till. Jag tog precis en paus, det är trots allt lördag. Idag ska jag till Eb på födelsedagsfest. Jag ska dit tidigare bara för att hjälpa henne att fixa i ordning allt. Innan det ska jag hinna ta en dusch, äta lunch och göra något jag känner för.
Igår när jag och J var på pressbyrån i Täby såg jag en påse med Skumtomtar. Sedan dess har det vattnats i min mun av dessa små vit-rosa varelser. Beroende har jag stillat med en liten daimkaka istället. Det var också en evighet sen sist.
Igår pratade vi om resan, den stora underbara resan som kan bli hur som helst men som ändå känns så otroligt härlig. Jag längtar så att jag spricker, så att Sverige och det gråa vädret är noll bra. Konstigt nog är det ju inte så, men det känns bara så underbart att ligga på en strand, bada i turkost vatten och ta det lugnt till hundratio procent. Även flygresan längtar jag efter. Jag minns när vi flög till Thailand för fem år sedan, FEM ÅR, tiden går enormt fort, känns som om det var förra året. Jag, syster och A delade på trestolar. Syster somnade tidigt, hon var bara sju år gammal, också konstigt, och jag och A somnade också därpå. Jag var tio år gammal, han var tretton. När vi var någonstans över Indien kanske skulle A titta ut genom fönstret och råkade då väcka mig. Vi satt där, drack varsin cola och spelade spel. Mitt i natten på ett stort flygplan, på väg så långt bort ingen av oss hade varit förut. Nu är vi alla fem år äldre och det här blir en repris av det som var. Alla längtar, och vi har rätt att göra det. Tjugo dagar kvar.
Igår när jag och J var på pressbyrån i Täby såg jag en påse med Skumtomtar. Sedan dess har det vattnats i min mun av dessa små vit-rosa varelser. Beroende har jag stillat med en liten daimkaka istället. Det var också en evighet sen sist.
Igår pratade vi om resan, den stora underbara resan som kan bli hur som helst men som ändå känns så otroligt härlig. Jag längtar så att jag spricker, så att Sverige och det gråa vädret är noll bra. Konstigt nog är det ju inte så, men det känns bara så underbart att ligga på en strand, bada i turkost vatten och ta det lugnt till hundratio procent. Även flygresan längtar jag efter. Jag minns när vi flög till Thailand för fem år sedan, FEM ÅR, tiden går enormt fort, känns som om det var förra året. Jag, syster och A delade på trestolar. Syster somnade tidigt, hon var bara sju år gammal, också konstigt, och jag och A somnade också därpå. Jag var tio år gammal, han var tretton. När vi var någonstans över Indien kanske skulle A titta ut genom fönstret och råkade då väcka mig. Vi satt där, drack varsin cola och spelade spel. Mitt i natten på ett stort flygplan, på väg så långt bort ingen av oss hade varit förut. Nu är vi alla fem år äldre och det här blir en repris av det som var. Alla längtar, och vi har rätt att göra det. Tjugo dagar kvar.
Kommentarer
Postat av: sara
nej , jag tänker inte köpa någon julklapp till dig !!
haha !
Trackback
