Lucia.

Hela veckan har gått och jag trodde detta skulle bli en lugn och stillsam vecka. Men så fel man kan ha. Jag har verkligen kämpat. Men nu är det sista provet över för den här terminen. Det känns underbart faktiskt. Nu ska jag relaxa, har en sak kvar. Muntlig redovisning i svenska men det är lugnt. Jag klarar det.

Veckan har inneburit en massa saker. I måndags pluggade jag efter skolan och tog det bara lugnt. På idrotten lyckades jag göra en handvolt utan att skada mig. Inte utan pass... Men ändå. Sedan var jag hos sjukgymnasten som såg riktigt allvarligt på det här med mitt knä. Jag tror det är lika bra för mig att ta det lugnt nu senaste tiden. Idag gjorde det så ont att jag fick tårar i ögonen och det kändes inte som att jag hade ett ben. Sjukt jobbigt.
I tisdags var det första riktigt luciaträningen och det gick väl bra. Vi har bestämt vem som ska vara vad och liknande. Sedan åt Eb och Em här och vi pluggade till matteprovet.
Onsdagen var det håltimma mellan matten och Luciaträningen så jag, Em och Eb pluggade matte. Sedan var det som sagt Lucia. På kvällen var H med mamma här och vi planerade lite smått inför Sälenresan.
Idag har vi återigen haft idrott. Det var då det smällde till, alltså inte "smäll" smällde till utan det bara helt plötsligt började det göra så sjukt ont. Sedan hackade knät upp sig hela dagen. Det var matteprov också. Gick nog ganska bra. Kändes så i alla fall. Det gäller att lita på sina instinkter. Luciaträningen var seg men vi klarar nog det där imorgon. Ganska kul ska det allt bli. Sedan åkte jag hem och gjorde svenska. Nu ska jag ta det lugnt.

Alla dessa dagar har gått ganska fort. Helt okej fort och ingenting speciellt har hänt. Betygen är nu satta och vi kan vila ut. Det är sådant som man behöver efter tuffa tider. Men roligt har det varit. Det mesta. Som en bergochdalbana med mest nerförsbackar men ibland med riktigt backar rakt upp. Men efter dessa har det alltid kommer en backe rakt ner. Antingen för långt ner så att det blir en ny jobbig uppförsbacke eller bara litegrann - precis sådär lagom för att åka vidare. Oftast har det till och med gått uppför efter stupen. På direkten liksom. Utan att man ens behövde tänka. En för varje ämne skulle jag kalla det. För de är ju inte lika varann, inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0