Då, inte imorgon.
Nu är det första riktiga lovdagen. Jag vaknade strax innan åtta och ska snart åka till mina kusiner för att passa de några timmar. Det ska faktiskt bli ganska roligt. Jag får se vad vi hittar på. Det är bra väder så kanske att vi är ute eller så.
Igår gjorde jag ingenting. Verkligen ingenting. Jag åt lunch och tog det lugnt. Jag hade extremt tråkigt faktiskt. Det var ganska jobbigt. Alla hade någonting för sig och jag råkade på något sätt bara glida ut från det som de gjorde. Men vid fyra tiden åkte jag och gymmade. Det var faktiskt riktigt skönt. Men jag skippade benmaskinerna för att inte riskera något. Sedan tittade jag och syster på One Tree Hill och åt middag. Jag somnade tidigt.
Gårdagen var en riktigt jobbig dag. Mitt humör var i botten hela tiden. Jag vet inte, men på något sätt känns det som att man har längtat i veckor efter just den där dagen när man bara kan göra ingenting. Men när dagen är där, då är det inte lika roligt längre. Sedan ska allt annat också krångla såklart. Det är inte min starkaste sida - att bara låtsas som ingenting när det egentligen är tvärtom. Det fungerar bara inte. Jag önskar att det bara var att säga saker rakt ut och sedan att det fixar sig. Men nej, jag vet inte om någon skulle vilja lyssna. Jag bara babblar.
Eftersom igår var en sådan där mulen dag för mig så kändes det som om allt var dåligt. Men faktiskt, jag förstår det inte. Var det inte bra nu? Jag trodde det var som det var nu, och jag tyckte att jag hade ordnat det till något bra. Men, nej. Vissa människor förstår man sig inte på alls. Jag tror jag släpper det nu. Hejdå kompis, hejdå.
Efter att jag passat kusinerna ska jag snabbt hem för att hämta sakerna jag ska ha till J. Sedan ska jag bege mig mot henne, eftersom vi har en idé på gång. Jag längtar faktiskt. Dagen kanske kan bli bra ändå? Jag tror faktiskt det.
Igår gjorde jag ingenting. Verkligen ingenting. Jag åt lunch och tog det lugnt. Jag hade extremt tråkigt faktiskt. Det var ganska jobbigt. Alla hade någonting för sig och jag råkade på något sätt bara glida ut från det som de gjorde. Men vid fyra tiden åkte jag och gymmade. Det var faktiskt riktigt skönt. Men jag skippade benmaskinerna för att inte riskera något. Sedan tittade jag och syster på One Tree Hill och åt middag. Jag somnade tidigt.
Gårdagen var en riktigt jobbig dag. Mitt humör var i botten hela tiden. Jag vet inte, men på något sätt känns det som att man har längtat i veckor efter just den där dagen när man bara kan göra ingenting. Men när dagen är där, då är det inte lika roligt längre. Sedan ska allt annat också krångla såklart. Det är inte min starkaste sida - att bara låtsas som ingenting när det egentligen är tvärtom. Det fungerar bara inte. Jag önskar att det bara var att säga saker rakt ut och sedan att det fixar sig. Men nej, jag vet inte om någon skulle vilja lyssna. Jag bara babblar.
Eftersom igår var en sådan där mulen dag för mig så kändes det som om allt var dåligt. Men faktiskt, jag förstår det inte. Var det inte bra nu? Jag trodde det var som det var nu, och jag tyckte att jag hade ordnat det till något bra. Men, nej. Vissa människor förstår man sig inte på alls. Jag tror jag släpper det nu. Hejdå kompis, hejdå.
Efter att jag passat kusinerna ska jag snabbt hem för att hämta sakerna jag ska ha till J. Sedan ska jag bege mig mot henne, eftersom vi har en idé på gång. Jag längtar faktiskt. Dagen kanske kan bli bra ändå? Jag tror faktiskt det.
Kommentarer
Trackback
