Tjugofyra timmar, och lite till.
Jag vet inte hur jag har lyckats hålla mig vaken så här länge nu. Gårdagen spenderades först hemma hos kusinerna, det var roligt faktiskt. Vi målade, provade kläder och busade med hamstern. Sedan åkte jag tåget hem till mig och pappa skjutsade mig direkt till J. Väl där så färgade vi håret svart. I och för sig var det med sprutfärg men ändå! Alla sa att jag passade i det. Men jag skulle aldrig våga färga håret så där mörkt. Kanske att jag vågar tona det lite mörkare. Jag vet, jag är omodig. Vi ville se hur de andra reagerade när de såg oss. Det var roligt. Men tyvärr blev vi avslöjade när alla helt plötsligt blev svarta om händerna. Sedan åt vi middag och efterrätt och sjöng för födelsedagsbarnet. Sedan gick vi till centrum för att hyra film och vi såg sedan dessa också. När klockan var cirka halvtre sådär så var jag inte alls trött längre. Då gick jag, J och Em upp och satte oss vid datorn. De andra, alltså L, A och Eb låg och sov i rummet bredvid. Så, natten gick också förbi. Vi gjorde ett antal saker. När klockan var ungefär halv sex gick vi upp och bakade scones som vi sedan åt. Det var gott! Vi försökte både sminka sömntutorna och ge de scones men de blev bara sura på oss och ville inte vara med på våran lek. Så vi satt i rummet och pratade tills cirka sju och då kunde jag inte hålla ögonen öppna. Då hade jag varit vaken i tjugofyra timmar! Så vi sov någon timme innan vi sedan åt frukost och jag gick hemåt vid elva tiden. Då spöregnade det ute och jag hade tygskor. Det var inte så mysigt. När jag kom hem virade jag in mig i en filt och såg på teve och gjorde lite matte. Inte för att jag kommer minnas något av det jag tittade på eftersom min hjärna just nu har ganska ledigt. Nu har jag vaknat till liv litegrann men är fortfarande otroligt trött.
Jag har mått konstigt hela dagen. När jag kom hem var jag hungrig och åt lunch efter ett tag. Jag kunde äta ungefär fem tuggor innan jag mådde illa. Den här dagen har varit jätterolig. Faktiskt. Ibland så blir det bara så, man måste göra något för att komma bort från det tråkiga. Så nu känns allt bra igen, bortsett från tröttheten och att mitt knä gör ont eftersom jag glömde att ta medicinen. Så, nu ska jag prata med min syster. Hon är guld värd för mig. Det ska du veta S. Syskonkärlek.
Jag har mått konstigt hela dagen. När jag kom hem var jag hungrig och åt lunch efter ett tag. Jag kunde äta ungefär fem tuggor innan jag mådde illa. Den här dagen har varit jätterolig. Faktiskt. Ibland så blir det bara så, man måste göra något för att komma bort från det tråkiga. Så nu känns allt bra igen, bortsett från tröttheten och att mitt knä gör ont eftersom jag glömde att ta medicinen. Så, nu ska jag prata med min syster. Hon är guld värd för mig. Det ska du veta S. Syskonkärlek.
Kommentarer
Trackback
