Hanging on the moment...

Lever för idag, hoppas för imorgon.

Typ så är det. Men nu är dagen snart slut, en nostalgisk dag med min kära Eb.
Om några få dagar börjar jag skolan. Allt blir nytt. Jag är barnsligt pirrig, men det ska ändå bli kul! Jag ser fram emot det, men på något sätt vill jag inte att skolan ska ta slut! Det blir liksom verklighet då.

Jag har tänkt lite på sistone, om vad som komma skall och vad som bakom är. En sak är jag säker på, det var inte hit jag trodde livet skulle ta oss. Men om det säger att det är så det ska vara så stämmer det nog. Och tråkigt är det verkligen, för jag ville inte riktigt så.

Men nu är vi 6 miljarder själar här på jorden, och så enkelt är det inte. Och så enkelt blir det nog aldrig. För om det vore det, vad skulle vi se fram emot? Vänta på? Fundera över? Sakna? Troligen ingenting. Och så är det inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0