Konserten!!!
Det har varit rätt intensiva dagar nu. Och så roliga. Jag jobbade tillsammans med en ny kille i tisdags och det gick jättebra! Sedan så åkte vi in till Globen men först åt vi middag på en restaurang. Det var buffé och så stekte de maten när man såg på. Efter det åkte vi till Globen. Och justja. Så här var det. Jag hade precis kommit hem från jobbet och skulle byta tröja när J ringer mig, eller jag ringer henne. Då säger hon att en biljett är över och vips, så skulle även Sara med.
När vi kommer fram till Globen så frågar vi vart vi ska in och killen svarar Parket A7 och så ner för trappan. Jaha, tänker vi och börjar gå. Väl nere på golvet så ställer vi oss bland folkmassan i det vi tror är Zone 1. Men när vi väl står där så upptäcker J en skylt med texten Zone 1 på och vi får förflytta oss ytterligare tio meter närmare scenen och få speciella VIP armband. Det hela slutar med att vi står två meter från scenen och upplever en jättecool konsert med Britney. En HELLYCKAD kväll och tack så mycket!
När vi ska gå ut från konserten fastnar mitt ben. Såklart. Jag kan inte böja knät bakåt utan stapplar upp i trapporna och när mamma möter oss säger hon att vi ska åka till Akuten för så kan det inte vara. Det kändes som en stor kloss i knät. Men som tur var var vi tvungna att springa till bilen och det släppte det. Så vi slapp. Sedan kom jag hem och somnade ganska snart.
Vilken rolig kväll det var! Helt otroligt!
När vi kommer fram till Globen så frågar vi vart vi ska in och killen svarar Parket A7 och så ner för trappan. Jaha, tänker vi och börjar gå. Väl nere på golvet så ställer vi oss bland folkmassan i det vi tror är Zone 1. Men när vi väl står där så upptäcker J en skylt med texten Zone 1 på och vi får förflytta oss ytterligare tio meter närmare scenen och få speciella VIP armband. Det hela slutar med att vi står två meter från scenen och upplever en jättecool konsert med Britney. En HELLYCKAD kväll och tack så mycket!
När vi ska gå ut från konserten fastnar mitt ben. Såklart. Jag kan inte böja knät bakåt utan stapplar upp i trapporna och när mamma möter oss säger hon att vi ska åka till Akuten för så kan det inte vara. Det kändes som en stor kloss i knät. Men som tur var var vi tvungna att springa till bilen och det släppte det. Så vi slapp. Sedan kom jag hem och somnade ganska snart.
Vilken rolig kväll det var! Helt otroligt!
Kommentarer
Trackback
