Om. Jag. Kan. Jobba.
Måste bara säga att jag inte har tid eller ork att skriva just nu. Det är lite för mycket saker på en gång och däremellam vill jag ha tid att njuta av ledigheten. Så det blir som det blir.
Så, i alla fall. Igår kväll såg jag fram emot en skön lugn dag idag och gick inte till sängs så tidigt. Vid halv tio börjar min mobil vibrera och jag tänker genast "jag orkar inte svara". Men reser mig ändå och det visar sig vara chefen. Som. Frågar. Om. Jag. Kan. Jobba. Om jag kan jobba, liksom. Vad säger man? En person på hela stället går inte. Så jag sa att jag kommer så fort jag kan, kastar i mig en macka. Vaknar till. Och cyklar iväg. En halvtimme senare är jag där. Påklädd, sminkad, ätit, cyklat. Hela huvudet snurrar och jag är grymt trött, kämpar emot och börjar jobba. Jag hinner på en timme trots centimeter mycket vatten på borden utomhus. Dagen går prima och vi klarar oss på två, teamwork! Imorgon hoppas jag på samma upplägg som igår bortsett från snurrandet i huvudet, sättet att väckas på och all den andra stressen. Men ändå.
På kvällen ska jag träffa M, en barndomsvän som jag delar många underbara minnen med. Och det ska bli jättekul för precis som jag inte hör av mig här, så hörs vi heller inte så ofta vilket är synd. Men så blir det. Fast så ska det inte förbli.
Nej, nu ska jag sova faktiskt. Måste orka upp imorgon.
Så, i alla fall. Igår kväll såg jag fram emot en skön lugn dag idag och gick inte till sängs så tidigt. Vid halv tio börjar min mobil vibrera och jag tänker genast "jag orkar inte svara". Men reser mig ändå och det visar sig vara chefen. Som. Frågar. Om. Jag. Kan. Jobba. Om jag kan jobba, liksom. Vad säger man? En person på hela stället går inte. Så jag sa att jag kommer så fort jag kan, kastar i mig en macka. Vaknar till. Och cyklar iväg. En halvtimme senare är jag där. Påklädd, sminkad, ätit, cyklat. Hela huvudet snurrar och jag är grymt trött, kämpar emot och börjar jobba. Jag hinner på en timme trots centimeter mycket vatten på borden utomhus. Dagen går prima och vi klarar oss på två, teamwork! Imorgon hoppas jag på samma upplägg som igår bortsett från snurrandet i huvudet, sättet att väckas på och all den andra stressen. Men ändå.
På kvällen ska jag träffa M, en barndomsvän som jag delar många underbara minnen med. Och det ska bli jättekul för precis som jag inte hör av mig här, så hörs vi heller inte så ofta vilket är synd. Men så blir det. Fast så ska det inte förbli.
Nej, nu ska jag sova faktiskt. Måste orka upp imorgon.
Kommentarer
Trackback
