Rädsla.

Jag är rädd.
Ibland är jag säker, samlar mod och tänker. Men jag kommer aldrig längre än till tanken. För hur jag än försöker går det inte. Jag är för rädd. För vad vet jag inte. För att förlora, kanske.
Och ibland intalar jag mig att inte ens förlora skulle vara så hemskt. För även om det är min dröm så är det fortfarande bara en dröm. En önskan som aldrig kommer gå i uppfyllelse fastän det varit så nära ibland.
Å andra sidan vet jag att det inte går att förlora igen. I princip är allt redan förlorat. Så det finns inte mycket att hoppas på längre. Men det vill jag inte intala mig. Utan det är nog det jag blundat för nu. Varken sett till höger eller vänster utan bara gått förbi.
Jag vill intala mig att allt blir bra. Att allt blir som det ska vara, så som det är menat att vara. För jag vill att det ska hända. Men ändå går det inte.
Nu står jag där och vill komma över igen. Men det går varken att titta eller till höger eller vänster. Och jag vågar inte ta risken att titta framåt. Så där förblir jag. Rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0