Nu slutar vi.
Idag slutar jag nian. Det betyder att skolan, grundskolan, är slut. I fyra år har jag gått i den här skolan, varje evig veckodag, förutom lov. Jag har plågat mig själv genom alla jobbiga ämnen, jag har tvingats gått upp varje morgon bara för att kämpa mer. Men ändå har jag trivts i skolan. Jag har utan större ansträning fått tillbringa dagarna med alla mina underbara vänner. Så det är med blandade känslor som jag lämnar den här skolan. Det känns lite tråkigt att veta att det är sista gången jag besöker mitt hemklassrum och ser vissa människor. Men samtidigt känns det skönt att gå vidare, att stänga skolans dörr bakom sig och bara blicka framåt. Men något som bara känns tråkigt är att skiljas från alla vänner. Men vi ska hålla kontaken bäst det går. Och det är jag glad över, för det är ni som fått skolåren bra och gett glada minnen från de här fyra åren. Jag minns fortfarande första dagen tillsammans, ibland som om den var igår, men ibland som om det var en evighet sedan. Den här dagen ska jag inte minnas som sista dagen tillsammans, utan som sista dagen i skolan. Tillsammans.
Det bär mig emot att skriva just nu. Känner hur hemskt det är att sluta, men vet samtidigt att det borde bli bra ändå. Det är vad jag vet, vad jag vill och det jag tror på.
Hejdå nian. Vi ses aldrig mer. Jag kommer inte sakna dig. Men jag kommer ändå tycka det är tråkigt att sluta nu. Men man ska sluta när det är som bäst, eller hur? Och därför kommer jag minnas dig som något bra. Och inte som slutet på något roligt. Kanske mer som början på något bra.
Det bär mig emot att skriva just nu. Känner hur hemskt det är att sluta, men vet samtidigt att det borde bli bra ändå. Det är vad jag vet, vad jag vill och det jag tror på.
Hejdå nian. Vi ses aldrig mer. Jag kommer inte sakna dig. Men jag kommer ändå tycka det är tråkigt att sluta nu. Men man ska sluta när det är som bäst, eller hur? Och därför kommer jag minnas dig som något bra. Och inte som slutet på något roligt. Kanske mer som början på något bra.
Kommentarer
Trackback
