Ibland händer det som inte får hända, ibland händer det som mer än gärna får hända.

Kom på en sak, igår precis innan Grey's började så berättade min mamma för mig att det var Champions League finalen på tv. Jag som så mycket hade sett fram emot programmet. Men icke, femman fungerar inte på nedervåningen. Man blir så irriterad när sådant händer. Jag är ju inte heller särskilt fotbollsintresserad så det fick bli en dokumentär på fyran om en kille med en dödlig sjukdom som bara kunde bli frisk genom att ett syskon med exakt samma gener och bennärg transplanterade den från syskonet till pojken. För att få det här prefekta syskonet tog föräldrarna hjälp av genteknik. Alltså "skapade" de ett barn med samma gener. Så om pojken skulle insjukna så skulle syskonets benmärg rädda hans liv.

Det var en sorglig dokumentär, men intressant. Jag vet inte varför jag fastnade för den, men medlidandet för den lille ovetande pojken var enormt från min sida. Samt föräldrarnas såklart då de redan förlorat ett barn i samma sjukdom. Dottern som de sedan fick var frisk och kunde utan problem bli donator till sin bror. Tänk att kunna göra så. Vilken lycka de måste ha känt när dottern föddes. Det var antagligen då den här familjens öde och oror övergick till lycka. Tänk så mycket hemskt det finns här i världen, men tänk så mycket man egentligen kan göra. Så mycket allt utvecklats och hur bra det egentligen är. Om vi bara visste om det, vill säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0