Life is a closing door.
Nu har jag gett mig själv en ny liten bild. För tillfället känner jag mig som blomman i mitten, grå och tråkig. Men ibland måste det få bryta av från det färgglada och roliga. Ingenting är som det borde vara. Allt går snett ibland. Ibland förstår jag inte vad det betyder, vad som är rätt och vad som är fel. För hur man än gör så blir det alltid fel. Och nu blir allt fel. Nu skulle det vara fint att bara kunna sjunka genom jorden. Det känns som dags för det nu och vad härligt det skulle vara. Att bara försvinna, från pressen och från stressen. Från allt och alla. Givetvis inte alla bokstavligt talat. Att bara ha plats för en själv och allt som är roligt. Bara få slippa tänka för en sekund och ge vardagen en sista chans. Förut tänkte jag på allt som en öppen dörr. Vad man än gjorde så kunde man gå tillbaka. Nu har jag insett att dörrar stängs. Många fler än förut. Varje dörr du passerar går aldrig mer att gå tillbaka genom. Varje vägskäl som passeras är ett streck i någon riktning, uppåt eller neråt.
Mina dörrar har nog stängts bakom mig för evigt nu. Vägskälen är många, men ändå få. De leder alla någonstans. Jag önskar de ledde till glädjen. Jag önskar alla dörrar för evigt var öppna, jag önskar inget visade fel väg. Jag önskar men vet att det inte ändrar något. Det hänger inte längre bara på mina dörrar. Eller mina vägskäl. Ibland korsas de av andras. Det är precis det som hänt mig nu. Och då kommer mina dörrar i kläm, mina vägskäl blir inte sig lika. Det tar bara slut och jag måste gå genom stigarna för att hitta nästa väg, nästa dörr och tecknet på att allt blir bra igen.
Mina dörrar har nog stängts bakom mig för evigt nu. Vägskälen är många, men ändå få. De leder alla någonstans. Jag önskar de ledde till glädjen. Jag önskar alla dörrar för evigt var öppna, jag önskar inget visade fel väg. Jag önskar men vet att det inte ändrar något. Det hänger inte längre bara på mina dörrar. Eller mina vägskäl. Ibland korsas de av andras. Det är precis det som hänt mig nu. Och då kommer mina dörrar i kläm, mina vägskäl blir inte sig lika. Det tar bara slut och jag måste gå genom stigarna för att hitta nästa väg, nästa dörr och tecknet på att allt blir bra igen.
Kommentarer
Postat av: frida
what happend??
Trackback
