VARFÖR?

Just nu känns allt som en stor ***** dimma. Vet ingenting längre. Jag vill bara lägga mig ner på sängen och försvinna. Lyssna på deppmusik och tycka synd om allt. Allt som jag en gång hopppats skulle bli så bra blev så bra och gick i kras med samma fart. Jag hatar verkligen allt som händer just nu. Det är en sån där jobbig tid som man helst av allt vill glömma och fortsätta utan och hoppas på det bästa. Det var inte så det skulle bli, inte så det skulle sluta. Och gud vad jag hatar att det blev så. Det finns ingen chans att vända åter, göra saker ogjorda och börja om.
När det är som jobbigast behöver man vänner och jag är glad över att ha dig, du vet vem du är, och att du alltid finns där för mig. Vad som än händer. Du betyder grymt mycket för mig och har alltid gjort och kommer alltid göra. Behövde bara säga det.

Sen så var jag verkligen tvungen att skriva av mig lite. Känns som ett svart hål långsamt närmar sig mig. Och jag vill inte ramla i det utan åka förbi i hopp om att allt blir bra igen. Nu känns det inte så. Men hoppas kan man alltid göra. JAG ORKAR BARA INTE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0