Sagan om den lilla katten.
"Det var en gång en liten katt som var ganska vilsen. Katten hade aldrig sprungit bort, men var vilsen i själen. Trots att katten verkligen försökte var det ingenting som faktiskt fick henne att må riktigt bra. För katten, trots sin unga ålder, brottades redan med en mängd stora krav. Framförallt krav på sig själv, men också krav från sin omgivning. Det här var några av skälen till att katten faktiskt var ganska vilsen.
En dag visste katten skulle förändra hennes liv totalt, hon skulle träffa en massa nya individer och lära känna en massa nya intressanta prickar på jorden. Katten började och kände sig glad, hon kände sig inte längre som en liten obetydlig katt och mådde bra. Men med tiden försvann den självkänsla katten byggt upp under de första månaderna. Helt plötsligt kände katten sig meningslös och obetydlig. Kattens spår var alldeles för små i en värld där de mötte andra spår. Då fick katten för sig att hon inte behövdes, för spåren som katten gjorde skulle försvinna lika fort som hon skapat dem. På något konstigt vänster lyckades katten gräva sig in i sig själv, katten ville inte längre titta på världen. Hon skämdes över sin storlek, sin litenhet och sin återigen vilsna själ. Istället för att vända sig till prickarna runt omkring henne valde katten att inget säga. Katten började betrakta världen på en tass avstånd och det som hände runt omkring henne kände hon inte riktigt av hände. Aldrig tidigare hade liknande tankar slagit katten och hon började må ännu sämre. Katten började bete sig dåligt mot sig själv och mot andra, bara för att hon inte visste bättre. För fortfarande var katten en ganska vilsen själ. Men så en dag dök det upp en tiger. Katten hade känt denna tiger sedan första dagen, men hade inte insett att hon faktiskt var en tiger. När tigern kom till katten blev katten ledsen och arg på tigern, för katten kunde inte lägga mer problem på sig själv. Men katten trodde inte att tigern någonsin skulle märka att katten mådde dåligt, för det hade ingen tidigare gjort. Så katten fortsatte sitt spel, men lyckades inte."
Fortsättning följer.
En dag visste katten skulle förändra hennes liv totalt, hon skulle träffa en massa nya individer och lära känna en massa nya intressanta prickar på jorden. Katten började och kände sig glad, hon kände sig inte längre som en liten obetydlig katt och mådde bra. Men med tiden försvann den självkänsla katten byggt upp under de första månaderna. Helt plötsligt kände katten sig meningslös och obetydlig. Kattens spår var alldeles för små i en värld där de mötte andra spår. Då fick katten för sig att hon inte behövdes, för spåren som katten gjorde skulle försvinna lika fort som hon skapat dem. På något konstigt vänster lyckades katten gräva sig in i sig själv, katten ville inte längre titta på världen. Hon skämdes över sin storlek, sin litenhet och sin återigen vilsna själ. Istället för att vända sig till prickarna runt omkring henne valde katten att inget säga. Katten började betrakta världen på en tass avstånd och det som hände runt omkring henne kände hon inte riktigt av hände. Aldrig tidigare hade liknande tankar slagit katten och hon började må ännu sämre. Katten började bete sig dåligt mot sig själv och mot andra, bara för att hon inte visste bättre. För fortfarande var katten en ganska vilsen själ. Men så en dag dök det upp en tiger. Katten hade känt denna tiger sedan första dagen, men hade inte insett att hon faktiskt var en tiger. När tigern kom till katten blev katten ledsen och arg på tigern, för katten kunde inte lägga mer problem på sig själv. Men katten trodde inte att tigern någonsin skulle märka att katten mådde dåligt, för det hade ingen tidigare gjort. Så katten fortsatte sitt spel, men lyckades inte."
Fortsättning följer.
Kommentarer
Trackback
